25 saker som bara frikyrkoungdomar kan relatera till. Eller kanske inte bara frikyrkoungdomar, det finns säkert folk som inte går i frikyrkan som också kan relatera till de här 25 sakerna på listan men jag skulle tippa på att om man tar alla som kan relatera till de här sakerna så är det nog störst sannolikhet att de är från frikyrkan.

Frikyrkan. En speciell plats där folk utvecklar stora bekantskapsnät, döper sig ett par år efter de lärt sig kommunicera med andra människor och där böner bes utan att övats in innan. Vare sig man är med i Pingst, EFK eller något annat samfund, så finns det vissa saker som alla känner igen. Vare sig du är uppvuxen inom kyrkan eller joinade senare i livet så kan du antagligen relatera till känslan som förknippas med läger, barnvälsignelser, husvagnscampingar, andakter och ungdomsgrupper. Här är en lista, à la Buzzfeed, på 25 saker som bara frikyrkoungdomar kan relatera till. Eller kanske inte bara frikyrkoungdomar, det finns säkert folk som inte går i frikyrkan som också kan relatera till de här 25 sakerna på listan men jag skulle tippa på att om man tar alla som kan relatera till de här sakerna så är det nog störst sannolikhet att de är från frikyrkan.

Sagt att man ska be över något

Att säga att man ”ska be över det” är ett heligare sätt att säga ”Jag ska låtsas tänka på det, men kommer svara nej”. Kan du sponsra min missionsresa? Jag ska be över det. Kan du sköta ljudet på nästa gudstjänst? Jag ska be över det. Kan du vara med och rappa två verser till Dogge Doggelitos jullåt Tre vise männen på barnens julspel nästa söndag? Jag ska be över det. Funkar varje gång.

Nånting, nånting Bordsböner

Om du vuxit upp i frikyrkan eller bara stått i en kristen matkö så är du antagligen familjär med ett flertal olika bordsböner. Till skillnad från den fina och rofyllda bordsbönen som infinner sig när amerikanska sydstatare tar i hand, så är en frikyrkobordsbön präglad av finess, melodi och energi. Ikoniska sånger som Du som mättar liten sparv, den förkortade versionen, Pip, pip Amen och bordsbönernas bordsbön Bamse är alla exempel på klassiska matvälsignelser. Ställ dig bara i en religiös matkö och yttra ”Heeeeeeerre tack att…” och så har du startat en hungrigt musikalisk, kyrklig flashmob.

Sagt att man ska börja läsa Bibeln varje dag. Yeah, right!

Precis som det böljande hav Hillsong sjunger om i sin populära lovsång så kommer viljan att läsa Bibeln i vågor för de flesta unga kristna. Om du tycker att den liknelsen var långsökt så är det inget jämfört med hur långsökt det är för en lägerkristen tonåring att fullfölja en ettårig Bibelläsningsplan. Hur många gånger har du inte lovat dig själv att du ska ta och läsa igenom hela Bibeln, eller sagt att du ska läsa minst ett kapitel varje dag bara för att ge upp någonstans bland offerlagarna i Tredje Mosebok?

Byta ut svordomar i sångtexter

Om man vuxit upp i frikyrkliga miljöer är svordomar lika främmande i språkbruket som en Pingstvän på Torpkonferensen och därför skaver hädiska kraftuttryck lite extra när de penetrerar ens öronkanaler. Vi har alla varit där, hängt med i texten till någon svängig gangsterrap eller vanlig svensk kärlekslåt och hört ett profant ord, en så kallad svordom! Febrilt måste man tänka ut en lösning. Ska man:

• Byta ut ordet mot ett annat ord som passar?
• Byta ut ordet mot ett vältajmat censurljud?
• Ta en tyst sekund och låta låten sköta snacket?

Att rappa genom Kanye Wests pre-kristna album kan vara ett maraton. Lyckligtvis får man en andningspaus varje gång han yttrar det förbjudna F-ordet.

Läger = Dating för tonåringar

Läger. Ett av frikyrkans mest effektiva knep för att frälsa hormonfyllda tonåringar. På läger får många pojkar och flickor uppväxta inom kyrkans trygga väggar etablera en personlig kontakt med Gud bland alla aktiviteter, tävlingar, andakter, stökiga tält och OLW Chips. På läger har man möjlighet att lära sig mer om Gud och kristen tro. Men vi vet alla att det huvudsakliga syftet med läger är ett hitta sin framtida man eller hustru! På samma sätt som Bibelskolan agerar matchmaker för 20-åringar är läger den ultimata platsen för tonåringar att träffa sin framtida pojk eller flickvän. Det är ett slags fysiskt Tinder för endorfinladdade, kristna 14-åringar. Okej, även om partnerspaning inte är det huvudsakliga syftet med kristna läger så kan man inte undgå det faktum att både killar och tjejer är lite extra öppna för möjligheten att hitta den där söta, snälla och bra på fotboll-personen från en annan kyrka.

Ljugit om förbönsresultat

Du vet när man är på en andakt och i sann frikyrklig tonårsanda söker efter den där spirituella upplevelsen där tårar kommer och Gud kallar en till Bethel? Du vet när man är sådär fylld av förväntan så man går bak till förbönsplatsen för att fråga om ett mirakel från någon av de stiliga förebedjarna med sina laminerade halsband och Extratuggummin. Förebedjaren ler vänligt mot dig och frågar vad du heter, du svarar vänligt varpå hen frågar om det är okej att lägga händerna på dig. Du säger att det är lugnt. Så fort den bedjande parten börjar sin bön är det dock uppenbart att hen redan glömt bort vad du heter eftersom bönen går något i stil med ”Gud jag ber för den här killen” eller ”Gud välsigna henne i skolan” osv. Good vibes på den.

När bönen är slut kommer ögonblicket då du måste känna efter i kroppen om ett mirakel har inträffat. Du inser dock att smärtan är kvar i axeln eller att ditt ben inte växt ut och din smått naiva tonårsbild av livet krockar med verklighetens nyanser. Du överväger vad du ska göra. Ska du berätta för förebedjaren att inget hänt och behöva stå kvar i trängseln av tonåringar under ytterligare en bön eller ska du dra en vit lögn och säga att det känns bättre för att få gå tillbaka till din bekväma, sykt kristne stol? Du beslutar dig för att bryta mot det 8:e budordet och säger något i stil med ”Det känns bättre” för att sedan halta tillbaka till din plats.

Barnvälsignelse

En av de tydligaste skillnaderna mellan Svenska Kyrkan och frikyrkan är dopet. I Svenska Kyrkan sker dopet som barn och man kan sedan välja att bekräfta det senare i livet i och med Konfirmationen. Inom samfund som EFK och Pingst kan småbarn dock gå till badhus utan att behöva oroa sig för att en präst i krage ska hoppa fram från vattenrutschkanorna och döpa dem med välsignat klorvatten (hatar när det händer).

I frikyrkan är det därför vanligare med så kallade Barnvälsignelser där barnet och familjen får lite förbön och en Bibel anpassad för barn. Varenda (varenda) barnvälsignelse avslutas med att pastorn ger över Barnens första Bibel till bebisen med ett klassiskt, och tidlöst skämt: ”Ja, vi vet ju att du inte kan läsa den här än men dina föräldrar kanske kan läsa den åt dig *winky emoji*”.

Ikoniskt.

Filmer om Amerikansk Fotboll

Om du någon gång har varit i en kyrkas ungdomsgrupp så är chansen stor att du har varit med på en filmkväll.

Filmkvällen. Kvällen då alla frikyrkograbbar tar chansen att sätta sig nära de där snygga frikyrkotjejerna och dela på en skål med popcorn. Inför varje filmkväll letar ledarna febrilt efter filmer som är både underhållande och har ett fint kristet budskap men när alla filmer i Narniaserien redan visats 40 gånger så får man faktiskt ta och inse att det är dags att hitta nya rullar att visa. Av någon anledning centrerar dessa nya rullar väldigt ofta runt Amerikansk Fotboll. Filmer som Woodlawn, Remember the Titans, Facing the Giants och allas favorit The Blind Side. Om du är uppväxt i frikyrkan så har du definitivt sett, iallafall, en av dessa fotbollsfilmer!

Sätta sig nära sin crush

Vare sig det är i ungdomsgruppen eller på läger så gäller det att strategiskt placera sig nära den där kyrkocrushen man har. Oftast handlar det om att sitta i närheten under fikat eller hamna i samma lag på tävlingar. Det bästa, och mest klassiska, draget är dock att sätta sig bredvid honom eller henne under andakter och bönestunder. Och hallelujah! Lyckan är stor, dagen är ju fulländad när pastorn säger att det är dags för klämbön!

När man ville hem från kyrkan men mamma eller pappa inte kunde sluta prata

Som barn i kyrkan fick man uppleva mycket roligt men den här punkten tillhör inte ett av de trevliga minnena. Efter Gudstjänsten var firad och fikat uppätet ville varje frikyrkobarn hem, men för varje frikyrkobarn som ville hem fanns det alltid en pratglad frikyrkoförälder som ville stanna kvar och prata. Ett sådant vuxenprat kunde hålla på i alltifrån 5 minuters kallprat om vädret till ”Hej hur är det med dig? Jag har inte sett dig sedan vi gick i högstadiet tillsammans!!”.

Dussinproducerad, Kristen, Sliskig Barnpop

Innan LIN D gjorde succé på den kristna arenan fanns Alice och Dennis, den tuffa musikduon som spottade ut hitlåt efter hitlåt för en ung, frikyrklig publik. Vem kan glömma fantastiska dängor som Jag undrar hur änglarna ser ut, Värsta grymma grejen och Jag älskar fotboll. Alice och Dennis fina, harmlösa kristna budskap och svängiga bakgrundskomp spelades varmt i alla frikyrkliga familjebilars CD-spelare. Efter Alice och Dennis framgångssaga introducerades världen till strålande uppföljare som Lisa Børud och Emmy och Ella men inget når samma ikoniska höjder som vännerna Alice och Dennis!

Tjuvkika på vem som blir kristen på möten

Det här är inte riktigt ett påstående utan snarare en nyfiken fråga.

På kristna konferenser, i lägersammanhang och under Gudstjänster i sökarvänliga kyrkor är det inte ovanligt att den karismatiske talaren avslutar sin predikan med en inbjudning till frälsning. Vänligen men bestämt ber han eller hon församlingen att sluta ögonen. Det är sedan upp till dem som vill lämna över sina liv till Jesus att räcka upp händerna. Det är ett stort ögonblick och predikanten utbrister ofta något i stil med ”Gud ser dig” eller ”Wow, vad många händer jag ser”, vilket är ett konstigt flex mot synskadade människor, men okej.

Min fråga är helt enkelt, har du någon gång öppnat ögonen och tjuvkikat för att se hur många som egentligen håller upp händerna?

Jag vet att du har.

Ljug inte!

Skammen när du inte har pengar till kollekten… 

Efter en gudstjänst med lite Oceans och Vi Tror så går pastorn upp på scen, lyfter sin mikrofon till munnen och viskar ömt ”Nu är det dags för kollekt”. Ditt hjärta börjar bulta och du känner frenetiskt i fickorna efter lösa kontanter. Tomt. En av församlingens pensionärer går fram till scenen med en kollektbox och ett stort leende på läpparna. Ni får ögonkontakt. Du tittar dig hetsigt om och överväger att springa mot dörrarna när en av kyrkans medelålders män kliver fram från dörren med en kortdragare och ger dig en menande blick. Du är fast. Lovsångsteamet drar igång en ny, lugn lovsång och du tänker över dina alternativ. Ska du sätta dig ner och låtsas be tills kollektboxen passerar eller låtsas gå på toa? Svetten rinner från din tinning. Du tänker och plötsligt knackar bänkgrannen på din axel. Hon håller kollektboxen i handen och viftar stilla på den så du kan höra mynten skramla i botten. Du klappar dig själv på byxorna och vänder fickorna ut och in för att visa att du inte sitter där med massa veckopeng som du tänker spendera på läskeblask efter kyrkan. Du tar boxen och skickar den vidare till kollektpensionären som möter din blick. Du kan se sorgen i hans ögon.

Han är inte arg.

Bara besviken.

Besviken efter gudstjänsten när det blev mackor till fika

Som barn var det bästa i kyrkan fikat efter Gudstjänsten. Nästefter ABBA och Basshunter är fika det bästa Sverige bidragit med till världen och det är en mycket viktig hörnsten i det kyrkliga livet. Efter varje söndagsgudstjänst bjuder pastorn in till att fortsätta gemenskapen runt fikaborden med ett par frysbullar, kolakakor eller mockarutor. När man fortfarande stod på barnsben och det bästa veckan hade att erbjuda var ett bra avsnitt av SvampBob kunde kyrkfikat betraktas som veckans höjdpunkt. Att smyga före alla vuxna i fikakön, sno åt sig en bulle utan att förväntas betala och sedan sätta sig vid barnens revirmarkerade hörna av bord tillhör några av barndomens mest tydliga minnen.

Räknar man ihop antalet fikastunder man undvikit att betala för som barn kan den genomsnittliga frikyrkoungen nog ligga på en fikaskuld mellan 3 000 och 3 000 000 000 kr, utan att räkna med inflation. Besvikelsen i frikyrkoungens ögon var dock enorm när denne hade rusat iväg från söndagsskolan till serveringsvåningen, axlat sig fram bland alla vuxnas knän och sträckt upp handen vid fikadisken i hopp om att greppa tag i en gratis frysbulle bara för att inse att fikat bestod av färdigbredda mackor. Usch!

Jag går på livets väg

Som barn i kyrkan fick vi genomlida ca en kvart av vuxen Gudstjänst med, vad som kändes som, tre timmar av utdöda Psalmer och ett välkommen-tal från mötesledaren längre än hela Sagan om Ringen-trilogin, innan det äntligen var dags att springa iväg till söndagsskolan. På Söndagsskolan var det högt tempo med flanellografer, draman och den fantastiska musiken! Alla kommer ju ihåg Digga Loss, Skratt och Jesus är min vän, åh vad det känns gott, schubidu wappa schubidu doo, mångas första introduktion till tungotal. Få låtar är dock så ikoniska som Jag går på livets väg där vi fick lära oss att Gud finns både över oss och under oss framför oss och bakom oss, ja, han omsluter oss faktiskt på alla sidor. Börja sjunga på den här dängan och jag lovar att du inom kort kommer ha skapat en frikyrklig spontankör.

Aaaaaahmen™

Som små lärde vi oss att avsluta våra böner med Amen, traditionellt översatt som ”Låt det ske” eller ”Nu kan du öppna ögonen för bönen är slut”, men efter åratal av denna fras behövdes något nytt, något fräscht! Helt plötsligt kom någon på det, varför tar vi inte bara och drar ut A:et i ordet och skapar en slags improviserad hobbykör där alla tvingas bidra med olika stämmor.

Vi har alla suttit där i en ring och bett när någon plötsligt harklar sig lite diskret för att sedan öppna munnen och yttra alfabetets första bokstav. A:et dras sedan ut ända tills alla i ringen har anslutit sig till den nyligen bildade kören av röster. Den självutnämnde körledaren sitter sedan med makten i sina händer, hur långt Aaaaaahmen™ kommer det bli denna gång? Vanligtvis hålls det avslutande ordet i alltifrån tre sekunder till längden av Grown Ups 2, beroende på hur maktgalen initiativtagaren har blivit. Vädjande blickar riktas mot körledaren, snälla avluta det här. Syret börjar lämna lungorna, jag har en familj som väntar på mig där hemma. Ingen vågar lämna Aaaaaahmen™-kören så alla håller ut tills det sociala tvånget har släppt och man är fri. Vanligtvis avslutas ett Aaaaaahmen™ med betoning på ”men” och med en klapp för att symbolisera bönens avslut och fira att ingen dog av syrebrist den här gången heller. Amen.

Bett för att någon ska bli kär i en

Du har inte levt det frikyrkliga tonårslivet om du inte suttit på sängen med din Bibel 2000 uppslagen på Matteusevangeliet 7:7 och bett att den där söta, snälla, bra på fotboll-tjejen från grannkyrkan ska bli kär i dig. Eller, jag har inte gjort det alltså. Men andra har. Men inte jag.

Vi är som bilar 

Alla EFK:are som någon gång har hängt på en Torpkonferens känner till Jörgen Lithells mästerverk Skrotsången! Med över 11 000 spelningar på Spotify är Skrotsången en av frikyrkans mest folkkära sånger trots att ingen kan sjunga med efter vers två… Skrotsången handlar om allas lika värde och är en strålande hyllning till olikheter. Vare sig det är på ett lägerbål eller runt Midsommarstången så är Skrotsången alltid en succé med publikens ackompanjerande ”Woop, Woop’s” och ”Turn Around’s”.

När man inte hittar bibelversen

Paniken som uppstår när prasslet i Biblarna upphör och du inser att du är den enda som inte har hittat rätt bibelvers!

Hålla uppe händerna i lovsången

Lovsång. Tonsatt bön till Gud och den bästa tiden på gudstjänsten att sova. Sätt dig bara ner, knäpp händerna, rör lite på munnen och slut ögonen. Ingen märker någonting.

Du vet när man står upp i sången och den där tunga lovsångsrefrängen landar och man bara känner för att sträcka upp händerna i lovpris. Du vet hur sviken man känner sig när lovsångsbandet fem sekunder senare går tillbaka till versen igen. För vem orkar egentligen hålla upp händerna i versen? Problemet är ju bara att man inte kan ta ner händerna direkt eftersom man nyss tog upp dem så man måste hålla kvar dem versen ut. Efter det kan man sakta låta armen dala ner, gärna genom att gradvis sänka den och lägga på bröstet så att övergången inte blir lika plötslig.

Låtsas inte som om du aldrig tänkt på det här!

Gått in i ett rum när några ber

När man befinner sig i ett kristet sammanhang är det inte helt otippat att man stöter på spontana bönestunder. Det kan vara ledare som ber innan ungdomsgruppen drar igång, ett gäng karismatiker som ber för ben som bör växa ut eller en djup själavårdssession som övergått till förbön. Få saker är så stela som att gå och sjunga eller prata högljutt med en kompis för att sedan äntra ett rum fyllt till bredden med smörjelse och högtidlig stämning med en touch av tungotal. Det är lite som att gå in på sina föräldrar i sängkammaren, man vet liksom inte vart man ska ta vägen.

Sjunga fel i lovsången

Du tror att det är dags för refräng men lovsångsteamet stabbar dig i ryggen och kör versen en gång till så du står ensam och skriker ut ”Oh, the overwhelming, never-ending, reckless love of God” mitt i havet av människor som fortfarande är på ”Before I spoke a word, You were singing over me”. Skammen är total och det finns endast två saker att göra. Springa ut ur lovsångslokalen och lämna landet eller låtsas att det var ett andligt ögonblick och fortsätta refrängen ut.

Den stela tystnaden när ingen vet vem som ska be

Att sitta och be tillsammans är en speciell stund vars enda sekulära motsvarighet skulle vara den där heliga tystnaden på bussen till skolan. Vare sig det är den ungdomliga Pop-Corn bönen (man vet att det är coolt för Pop-Corn är gott) eller den svettiga klämbönen så har vi alla suttit i en ring och bett ihop.

Efter ett antal år i kyrkan så vågar man äntligen ta steget och be högt, den frikyrkliga motsvarigheten till att hoppa från tian, men innan man kan be ut sina tankar till ord måste man ta modet till sig och bryta bönegruppens tystnad. Så fort en person i ringen avslutar sin bön så blir det en tyst, förvirrad, andlig kamp om vem som står näst på tur i bönekön. En stel tystnad infinner sig när alla försöker känna av stämningen i rummet och spänningen går nästan att ta på. Det enda som är värre är när två bedjare bryter tystnaden samtidigt. Båda två harklar sig lite diskret på samma gång för att sedan börja ”Gud jag ber…”. Alla tittar upp och ett stelt litet skratt sprider sig genom gruppen samtidigt som ett andligt chicken-race har påbörjats. Ska man visa hur ödmjuk man är som kristen genom att låta den andra personen be först eller framstår man som en bättre följare av Jesus om man visar hur ivrig man är på att be och tar täten?

Livets stora dilemma.

Ingen vill ställa sig först under lovsången

Skicka ett meddelande till sin crush, cykla med hjälm förbi en högstadieskola och ställa sig först under lovsången är tre av de modigaste sakerna en människa kan göra.

Vanligtvis börjar varje andakts lovsångsstund med att den andliga lovsångsledaren uppmanar församlingen att ställa sig upp. Ibland glöms dock denna vädjan bort och publiken hamnar i en kaotisk, rent ut sagt vimmelkantig, sinnesstämning där ingen vill vara den första som ställer sig upp i mängden. Så fort man ser den tappra ungdomen som tar det metaforiska första steget och ställer sig upp är det fritt fram att följa efter. Likt en Katniss Everdeen som ställer upp som tribut har denne orädde ungdom brutit den metaforiska tystnaden och brett väg för resten av de vilsna ungdomarna.

”Mmmm”

Ni vet när man sitter i grupp och någon ber högt. Good times. För att visa att man håller med personens böner till Gud finns det olika sätt att uttrycka sig på. En lite nedtonad metod är att bara nicka för sig själv, ett lite mer internationellt förslag är ”Yeah-varianten” när man, i kombination med nickningar, säger Yeah lite då och då. Det moderna alternativet, som används flitigt av 25-åriga singlar i manbuns och flanellskjortor som precis kommit hem från Bethel ,är att med hög röst, utropa Come-On och därmed lägga en omedelbar press på den som ber.

Alla dessa förslag är så klart godkända i Guds ögon men ingen slår klassikern ”Mmmm”.

Nej, inget visar uppskattning i bönesammanhang som ett vältajmat Mmmm. Ni vet när man sitter där och någon har bett en riktigt fin bön med antika ord, massa referenser till Guds nådefulla karaktär och kanske till och med några Bibelcitat. Bedjarens bön blir bemött av intensiva Mmmms från både höger och också vänster. Du tar sedan modet till dig och bryter den nybildade tystnaden, påbörjar en bön och blir mött av total tystnad… Inte ett Mmmm så långt ögat kan nå, möjligtvis ett par nickningar från ungdomspastorn men det betyder ju inget eftersom det säkert ingår i hans jobbeskrivning att nicka X-antal gånger i varje bön.

Good times.

Där har ni det, en helt okej lista på typ 20 saker som vissa personer kan relatera till. Om du var en av dem som relaterade är du enligt Nederländsk lag tvungen att dela den här listan med dina vänner på social media! Fanns det något som du inte relaterade till så är det enda du kan göra att dela den här listan med dina vänner på social media och klaga. All publicitet är bra publicitet!

Mvh