Bästa Valaffischerna 2018!

Demokrati. Greklands största gåva till världen näst efter Helena Paparizou och Tzatziki . Var fjärde år laddar vi svenskar upp för val och i år är spänningen på topp! Blir det en röd-grön regering igen? Kommer SD gå upp i mätningarna? Varför har inte Jan Björklund gått i pension än? Vad hände med Håkan Juholt? Vad heter Moderaternas nya partiledare nu igen och får man ens vara språkrör om man inte gått ur gymnasiet? Innan Augustivärmen ens har hunnit slå över till ruggig Septemberkyla så dyker riksdagspartiernas valaffischer upp på våra gator snabbare än tjejer i vita jeans hinner köpa en Venti Macchiato på ett nyöppnat Starbucks. Dessa valaffischer ämnar uppmuntra oss, det vanliga folket, att rösta. Ibland lyckas det bättre och ibland lyckas det sämre. Det enda vi vet är att idag är det dags att betygsätta alla partiers Valaffischer för år 2018!

Årets valaffischer är lite som hoodies från Supreme, omöjliga att få ta på. Visserligen är dessa plakat klistrade överallt längs våra bilvägar och stadskärnor men på Internet är de mer sällsynta än ett glittrigt Charizardkort. Varför finns det inte bara en flik på alla hemsidor där det står ”Hej, tryck här för att checka våra affischer så du kan skriva en lista på din blogg där du betygsätter dem!”?? Hur får man ens tag på deras affischer, jag menar, filerna lär väl finnas någonstans på internet? De tweetar inte ens ut de på sociala medier. Jag har suttit här med legit 20 flikar i Chrome för att försöka hitta bra bilder på Vänsterpartiets kampanj. Hur är det möjligt att vi har skickat upp snubbar i rymden men att Miljöpartiet inte har sina egna valplakat på sin webbsida? Jag var fast på Centerpartiets labyrintartade hemsida i en kvart för att slutligen hitta fliken ”Annonser 2018” under ”Vår Politik”, inte under ”Press”, inte på deras arkiv av annonser jag hittade 8 minuter tidigare, inte under ”Val 2018”, den var gömd längst ner på ”Vår Politik”. Miljöpartiet hade ett gäng lågupplösta bilder under fliken ”Just nu”, en flik SOM INTE ENS FANNS PÅ HEMSIDAN! Det är nästan så man kan tro att våra politiska partier styrs av 50 åriga män och kvinnor vars enda kontakt med internet är när de delar minion-memes på sina familjemedlemmars Facebookväggar. Snälla anställ mig.

I denna högst empiriska undersökning av årets valpropaganda har vi bedömt alla valaffischer utifrån det estetiska tilltalet och tydligheten i partiernas budskap för att sedan placera in dessa reklamplanscher på Håll det Trehundras Käbbelmätare™. Målet är såklart att hamna långt upp på Käbbelmätaren och nå en så hälsosam dos av käbbel som möjligt!

Kristdemokraterna

Vi börjar med att undersöka riksdagspartiet som fick minst antal röster i fjolvalets folkomröstning. Kristdemokraterna kämpar i år hårdare än en Liam Neeson-huvudroll på jakt efter sin dotter för att hålla sig över 4 % spärren. I år ligger det stora fokuset på sjukvården, äldrevården och kanske framför allt tryggheten i vårt samhälle. Slagorden är ”Du ska kunna lita på Sverige” och plakaten pryds av närbilder på offer av den slappa sjukvården, eländiga äldrevården och bristfälliga brottshanteringen. Det är allvarsamma bilder och ett smart drag av KD som ger oss ansikten på samhällets offer. Att förknippa ett problem med en bild gör att krisen känns mer aktuell och framförallt, personlig. En annan taktik som få andra partier faktiskt har lyckats med är att föreslå lösningar på plakatproblemen. Under KD:s rubriker står det vad partiet ämnar göra för att problemen ska försvinna från samhället. Frågan är bara om de dystra ansiktsuttrycken på affischerna kommer speglas i alla Kristdemokrater efter att valresultatet står fast?

Folkpartiet Liberalerna

 

Liberalerna, partiet med den promiskuösa loggan och rutinerade partiledaren slår i år till med simpla affischer med sakfrågor i centrum. Det är rent, fräscht men trots kluriga rim, lite tråkigt. Rimmen ”Chatta eller Fatta” ska föra tankarna till skolan och ”Fjärma eller Närma” är en långsökt referens till EU. Det är en nobel tanke men det faktiska utförandet känns oinspirerat. Dessa frågor är uppklistrade på helblå, intetsägande bakgrunder med Liberalernas resliga logga i hörnet och en krystad ”Varning, Liberalt innehåll”-dekal över. Den enda affischen som väcker egentliga känslor är den med det fallosliknande emblemet i centrum och en varningsruta som lyder ”Kan verka stötande för populister, extremister och socialister” ett något så när modigt påstående med lite stake i!

Vänsterpartiet

I Vänsterpartiets valkampanj ser vi en ordlek som är betydligt mycket snitsigare än Jan Björklunds. På affischerna står det med stora bokstäver att vi ska fokusera på pensionärerna, inte miljardärerna. Det ska vara tid över, inte övertid. I Vänsterpartiets jämlika idyll ler alla människor och det är fritt fram att ta selfies med en glad Jonas Sjöstedt dygnet runt. Till skillnad från Kristdemokraternas plakat som ämnar porträttera samhället som det ser ut fokuserar Vänstern på att visa upp den utopi de strävar efter. Det är finurligt, varmt och får en att förknippa Vänsterpartiet med ett hoppfullt Sverige där alla får vara med. Realistiskt? Kanske inte. Men nog blir man glad.

Centerpartiet

Mycket av Centerns kampanj kretsar kring Annie Lööf, en av de mest populära partiledarna på den svenska politiska scenen. Centerpartiet har velat måla upp sig själva som ett alternativ till Miljöpartiet under de senaste åren men släpper i år miljöfrågan i förmån för en mer värderingsbaserad kampanj. Det är fokus på jämställdhet och medmänsklighet med den unge Lööf i spetsen. Valordet är ”Framåt!” och landsbyggden, vården och småföretagarna lyfts upp. Även om budskapet må vara träffsäkert så är det, rent designmässigt, rätt så trist. Visst ser man allt att det är Centerpartiet men det väcker inte känslor på samma sätt som Vänsterns eller KDs. Nej, nog må Annie Lööf vara ett bra ansikte utåt men det blir mest bara käbbel.

Miljöpartiet de gröna

Miljöpartiet blir Centerpartiets motsats i år . Ett parti som går all in på växthuseffekter och miljöförstöring samtidigt som de gömmer sina opopulära språkrör snabbare än hårspray från 80-talet slet sönder ozonlagret. Gustav Fridolin och Isabella Lövin finns inte med på affischerna. Istället är det ett mulet och akut porträtt av miljökrisen som partiet väljer att framhäva. Centern vill ”framåt” men Miljöpartiet vill att vi ska agera Nu. Budskapet är tydligt och kanske kommer det slå an med svenska folket efter en torr och rekordvarm sommar. Allt som allt är det en snygg och effektiv kampanj och även om Miljöpartiets logga inte hamnar i fokus så är det omöjligt att gå miste om att det är De Gröna som står bakom planscherna.

Sverigedemokraterna

För åtta år sedan, vid valet 2010, gjorde Sverigedemokraterna sin debut i Riksdagen och jag sa till mina kamrater ”Jag säger då det, om åtta år kommer dessa Demokrater av Sverige vara vårt lands största parti, sanna mina ord!”. Det är nu åtta år senare och Sverigedemokraterna klättrar i mätningarna och ger oss valårets mest unika affischer. Det är stilrena plakat utan varken sakfrågor eller problemformuleringar. Här finns inga käcka rim eller balla ordvändningar utan här är ett porträtt av glada SD-anhängare som chillar framför en vit bakgrund. Det ser mer ut som en Photoshoot för KapAhl än en valaffisch. Den hårda retoriken från föregående kampanjer finns inte kvar utan istället är det leenden och varma färggradienter som hamnar i strålkastarna. SD räknar med att de flesta är medvetna om vad paritet står för och vill därför visa upp en gladare bild av partiet. Istället för att partiets namn ska förknippas med järnrör och rasladdade pejorativ så är tanken att SD ska förknippas med leenden och värme. ”Kolla på oss, kvinnor kan också rösta på Sverigedemokraterna!”. Det är enkelt och väldigt smart.

Nya (?) Moderaterna

Moderaterna försöker i år kapitalisera på att vi har en regering ungefär lika populär som en popcornkärna mellan tänderna. Nya Moderaternas nya ledare Ulf Kristersson ämnar ge ett seriöst intryck i svartvita porträttbilder med ärmarna uppkavlade och med löftet om att ”Ta tag i Sverige”. Det är ett smart begrepp att använda sig av för att locka tillbaka Moderaterna som lutar åt SD. På planscherna står det också att det är dags för en ny regering och Moderaterna är såklart det givna alternativet (enligt de själva iallafall). Också detta är ett intelligent drag då det lockar med sig alla som varit missnöjda med Sossarna och Miljöpartisternas fyraåriga koalition på det borgerliga tåget. Lokföraren Kristersson står längst fram och hans citat pryder plakaten i maffiga, blåa versaler. Det är en någorlunda hård retorik som förstärks av det svartvita för att visa att Ulf Kristerssons Moderater är partiet att lita på!

Arbetarpartiet Socialdemokraterna

Sist men inte minst är det dags för Socialdemokraterna. KäbblarN själv, Steffe Lövfen står i centrum och med sig har han ett helt entourage sossar som pryder de socialistfärgade valaffischerna. Med ledarnas ansikten i porträttläge och röda rubriker som lyder ”Jag vill inte att du ska bli fattig för att du blir gammal” vill Socialdemokraterna informera om sin partilinje. Underförstått i rubriker som ”Jag vill inte att plånboken ska avgöra om du får vård” är ju att de andra partierna vill att plånboken ska avgöra vården och det skapas en konflikt som sossarna hoppas vinna. Återigen landar vi i att budskapet må vara mitt i prick för en Socialdemokratisk väljare men utseendemässigt så är dessa affischer inte något att ringa hem och skryta om… Det är bara ett gäng käbblare med lite text. Okreativt och slött.

Så med alla åtta partiers affischer analyserade och fingranskade är det dags för den obligatoriska rangordningen.

Liberalernas kampanj, med rim lika sterila som deras logga, hamnar precis över Käbbelmätarens 4% spärr tätt följd av Centerpartiets närodlade valaffischer och Sossarna, vars satsning på en klassisk plakatkampanj har rätt budskap men slött grafiskt värde. När vi börjar titta på Käbbelmätarens topp 5 så blir det lite mer intressant. SD:s avskalade reklamposters är ett kreativt och nytänkande drag, Miljöpartiets alarmistiska kampanj känns aktuell i dagens Sverige och Kristdemokraterna använder sig av känslor för att manipulera sig in i väljarnas hjärtan. På andra plats finner vi Moderaternas hårda affischer i svartvitt med de träffsäkra budskapen om trygghet och framtidsvision men guldmedaljen går ändå till Vänsterpartiets utopiska vision och kreativa ordlek.

Så vad tycker ni om årets valaffischer? Hör av er i kommentarsfältet! Dela denna artikel med nära och kära om ni känner för det och enligt en liten lag i Guatemala så är faktiskt alla tjejer vid namn Matilda tvungna att dela med sig av sina åsikter om denna artikel på sociala medier!

Mvh