Din Guide till: Församlingen

Församlingen. Ett kollektiv trötta pensionärer som sitter i slitna kyrkbänkar från åren innan sekelskiftet och vägrar sjunga med i lovsånger skrivna efter 1973. Församlingen är en av de mest fundamentala byggstenarna i kristen tro och en viktig del i det kristna livet men ibland kan dessa grundläggande aspekter av tron verka svåra. Vad är församlingen ens? Måste man vara medlem i en kyrka? Vad händer om man inte går till kyrkan varje söndag och viktigast av allt hur många getter behöver man offra i sin församling? Oroa dig inte, alla dina frågor kommer bli besvarade. Eller, inte alla frågor… Om du undrar vilken Fredrik Kempes bästa låt är har du hamnat på fel artikel för här är Din Guide till Församlingen:

Vad är en församling?

I den Helige Skriften (TM Carola) så står det om församlingen vid ett flertal olika tillfällen. Ordet som ofta översätts till just församling, eller även kyrka, är det Grekiska ordet ”Ekklesia” som används strax över 100 gånger i Bibeln. Ordet Ekklesia är uppbyggt av Ek vilket betyder ungefär ”ut från” och Kaleo, vilket betyder ”att kalla”. Slår man ihop dessa två byggstenar får man det ståtliga monumentet Ekklesia som alltså betyder någonting i stil med ”De utkallade”. Den Ekklesia som det talas om i Nya Testamentet är folket som Gud har kallat ut i världen. Det är Hans församling.

Om vi gör det lite enkelt för oss i denna översättning av 2000 år gammal grekiska så kan vi, precis som Koreahalvön dela upp användningen av ordet Ekklesia i två delar. I vissa fall refererar Ekklesia till hela Guds folk på jorden, den allmänna församlingen så att säga:

Matteusevangeliet 16:18:

”Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min EKKLESIA, och helvetets portar ska inte få makt över den.”

Första Timoteusbrevet 3:15:

”Men om jag dröjer vill jag att du ska veta hur man bör bete sig i Guds hus, som är den levande Gudens EKKLESIA, sanningens pelare och grundval.”

Det andra sättet som ordet används på i Bibeln är när det beskriver specifika sammankomster av kristna, den lokala församlingen:

Första Korintierbrevet 1:2:

”Till Guds EKKLESIA i Korint , de kallade och heliga som helgats i Kristus Jesus, tillsammans med alla som åkallar vår Herre Jesu Kristi namn på varje plats där de eller vi bor . Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes .”

Apostlagärningarna 9:31:

”EKKLESIA[n] hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.”

I Apostlagärningarna, boken som handlar om Apostlarnas gärningar, så skriver författaren Lukas om Pingstdagen, dagen då det var Pingst. Det var under Pingstdagen som Jesu lärjungar fick ta emot den helige Anden och började predika på alla möjliga språk för folket i Jerusalem. Vissa hånade lärjungarna och påstod att de hade ”druckit sig fulla på halvjäst vin”, vilket roligt nog är exakt det jag tänker på när jag ser de pompösa mellanakterna i Melodifestivalen på SVT Play. Men andra tog Petrus och kompaniets budskap till hjärtat och omkring 3000 människor blev frälsta den dagen. Kyrkan växte och i Apostlagärningarna 2:42-47 står det om hur den första kyrkan tog form:

‘De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta. Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen , brödsbrytelsen och bönerna. Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. ‘

Det livet som de första kristna levde är så enastående radikalt för oss Svensson-kristna i Vovve, Villa, Volvo- Sverige. Det är tydligt att denna församling inte bestod av trötta, griniga 70-plussare. Det här var en levande gemenskap som delade livet med varandra på alla olika sätt. Deras glädje var jublande och så tydlig att allt folk i deras omgivning såg ljuset de bar på och blev intresserade av evangeliet. Deras liv präglades av generositet till den grad att de sålde alla sina egendomer och ägodelar och delade med varandra. Deras församling var inte bunden till en byggnad med slitna kyrkbänkar och deras sammankomster var inte anknutna till en Söndagsmorgon klockan halv 11. Den kristna församlingen var en levande gemenskap i vardagen och det är så en församling borde se ut.

Visserligen verkar denna bild av församlingen utmanande men den är också fantastiskt vacker. Dock så utspelade sig hela den här historien för 2000 år sedan. Visst kanske man behövde en grupp människor att dela vardagen med när ens liv kunde ta slut när som helst på grund av en lite för plötslig nysning. Vi är dock inne på 2000-talet nu och kan väl klara oss själva! Den andra Pokémon-filmen som släpptes hette Pokémon: Ensam är Stark. Det är en riktigt vass rulle, hitta den på nån second hand affär och checka den, men det är en riktigt usel titel. Om du tror att du kan ta dig igenom livet på egen hand, att ensam är stark så har jag dåliga nyheter, du kommer få ett tufft liv. Jag tror dock att detta individualistiska sättet att tänka på kan vara rätt så utbrett i dagens Sverige. Kanske inte helt uttalat men det ligger nog lurande i det kollektiva undermedvetandet. Tanken att man kan klara sig själv, att man inte behöver andra runt omkring sig. Men om vi läser vad Gud säger genom Bibeln så kan vi tyda ut flera argument för varför ett liv i gemenskap är livet att föredra framför ett segregerat liv i ensamhet.

Vi är skapta för gemenskap

Redan i Bibelns andra kapitel så har Gud, effektiv som Han är, skapat människan. Men när Gud ser på Adam så ser Han att den förste mannen är ensam och säger:

”…Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like”

Och med det sagt så skapar Gud Eva, för det är inte bra för mannen att vara ensam. Följande påstående kan verka radikalt för vissa men jag tror inte att Guds uttalande här endast bör appliceras på en dag gamla snubbar utan på alla människor. Människan är i sin natur skapt för gemenskap. Med Gud men också med varandra.

Vi bär varandras bördor

Om du någon gång har kört på en alldeles för smal landsväg i 70 km/h så har du antagligen stött på ett gäng cyklister. Dessa arroganta atleter tror sig äga vägarna bara för att deras däck är så smala att de går sönder vid blotta anblicken av ett gruskorn. Vad är en cykel ens bra för om den inte kan färdas på en lätt sandad vägbana? Efter ett tag måste man ta sig en titt i spegeln och konstatera att det kanske inte är gruset det är fel på, det kanske är cykeln? Cyklister brukar ofta ligga på led under deras välplanerade cykelturer, vilket är känt som drafting. Drafting är fenomenet där en cyklist lägger sig först på ledet för att de andra cykelkompisarna bakom ska hamna i lä. När ledaren blir trött lägger han sig sist och processen repeteras. Det finns säkert en djupt ingående fysisk förklaring till detta händelseförlopp men jag känner att poängen är tillräckligt tydlig utan att man ska behöva dra in massa matematiska formler i det hela… Även de bittraste cykelrivalerna i Tour de France inser att det är bättre att sammarbeta och bära varandras blåsiga bördor tillsammans än att cykla helt själv. Vi människor behöver andra människor runt oss. Ett lag. En gemenskap. En församling.

Vi påverkar varandra

Jag tror att Gud verkar på många olika sätt. Genom hela Bibeln så interagerar Gud med oss människor på fler sätt än Gordon Ramsey kan förolämpa en amatörkock. Han skickar änglar, kommunicerar genom drömmar och talar genom en åsna (look it up). Men allra oftast talar Gud genom sitt folk på jorden. Genom profeter som förmedlar Hans ord och lärjungar som ber för helande så är Gud kreativ i sitt uttryckssätt. Kalla mig radikal men jag tror att detta är sant än idag. Om en profet kan förtälja Guds budskap så kan vi som kristna, de utkallade, vara med och sprida Hans kärlek till våra medmänniskor. Du kan göra extrem skillnad i andras liv, för liksom andra kan vara axlar att gråta på för dig så kan du visa Guds kärlek till andra människor. Bara en liten vink, ett sms, en fika med en kompis kan betyda så mycket och det är så en församling stöttar varandra. Precis som varje kroppsdel behövs i kroppen så behövs du som läser det här i din familj, vänskapskrets och kyrka.

För att använda ytterligare en sportliknelse så kan det kristna livet ses som ett springlopp där vi som Guds församling är ett lag och Jesus är vår tränare. På detta livets maraton har sättet du springer på en direkt påverkan på dem i din omgivning. Dina vänner och bekanta kommer se till dig och du blir ett exempel för dem. På samma sätt har vi som Guds lag påverkan på vårt samhälle där kyrkan bör vara ett exempel för de i den sekulära vardagen. Prästen och författaren Brennan Manning sa att:

”Den största enskilda anledningen till ateism i dagens värld är kristna, som bekänner sig till Jesus med sina läppar, men som när de går ut genom dörren, förnekar Honom med sin livsstil. Det är vad en otroende värld finner så otroligt”

Det ligger någonting väldigt sant i det citatet. En av anledningarna till att vår värld är så sekulär är för att den vanlige svensken inte ser någon direkt skillnad på sitt okristna liv och ett svensson-kristet liv. Om vi som Jesus efterföljare, som de utkallade, däremot visar upp det genuina kristna alternativet i vår livsstil för arbetskamrater, klasskompisar och bekanta så är jag övertygad om att det kommer generera ett utomkyrkligt intresse. Jag tror att det börjar med att anamma det sinnet som den första församlingen hade och att låta sig präglas av Jesu kärlek och sprida den vidare. Bjud på din godispåse, sluta delta i skvallerpräglade konversationer, avstå från alkohol på en fest, bjud någon på en lunch utan att förvänta dig någonting tillbaka. Spring ditt lopp som Jesus och du kommer få leda folk till Honom.

Det är lättare att hålla fast vid tron tillsammans

Ett välkänt fenomen inom den frikyrkliga världen är ”Lägerkristendom”. Detta är en åkomma som ofta drabbar tonåringar och ungdomar i kyrkan efter att de har varit på läger eller kristna konferenser. På läger kan det verka väldigt ”lätt att vara kristen” men i skolan, i hemmet eller på jobbet så kan det kännas mer utmanande. På läger, omgiven av kristna bröder och systrar, så är det lättare att sjunga med i lovsånger, lättare att läsa Bibeln och lättare att be men när man återkommer till vardagen byts lovsången ut mot Marcus och Martinus, Bibeln byts ut mot Fortnite (eller vilket spel som nu är aktuellt när du läser det här) och bönen byts mot strecktittande av kinderäggsrecensioner på YouTube klockan halv 3 på måndagsmornar. Been there, done that…

Att vara kristen handlar dock inte om att följa massa lagar och regler. Man får lyssna på Norska flickidoler och hålla sig uppdaterad på den moderna kinderäggsmarknaden. Nej, vi står inte under lagen, Kristendom handlar om en relation med Gud. Även när det känns tufft och lägerkänslan har lämnat dig så finns Gud faktiskt kvar. När du är ledsen i din vardag och gråter så finns Gud där vid din sida för Han bryr sig om dig. Att umgås med församlingen är att umgås med Gud och lära känna Honom tillsammans.

Läger och konferenser är utmärkta platser att träffa din framtida man eller fru, ladda upp de andliga batterierna på och möta Gud men det reflekterar tyvärr inte den svenska vardagen och du kommer inte må lika bra hemma. Anledningen till att läger är sådana härliga platser att utvecklas på är just för att de är stora församlingar som man umgås i dagligen. Därför är det essentiellt att umgås med Gud mer, för även om känslorna sviker så står Jesus kvar. Den kristna församlingen gör detta lättare och är en fantastiskt gemenskap för att påminna oss om att vi inte är ensamma på denna vandring genom livet.

Hur borde en församling se ut?

Under denna lilla tripp genom vad en församling är och varför vi behöver en församling så tror jag att vi har kunnat identifiera hur en församling bör vara. Kärleksfull, givmild och Gudsfruktande. I Hebreerbrevet 10:24-25 står det:

”Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.”

Den första församlingen var genomsyrad av glädje och kärlek från Gud och det var en av anledningarna till att deras kristna sammankomster växte. Under Jesus välkända bergspredikan uppmuntrar Han folket till att vara ljus som ska lysa i världens mörker. Vi är kallade att vara jordens salt, det som ger smak till maten vi äter. Det är en cool uppmaning, om du frågar mig för i vårt sekulära Sverige finns otaliga ensamma individer som längtar efter en plats där de får höra hemma. Församlingen borde vara den platsen och vi som Guds kyrka borde stå med Jesus öppna famn och välkomna dem in i gemenskapen. Det är vad en församling är.