Det är mycket möjligt att du aldrig har hört talas om Norm MacDonald. Vår tids skarpaste komiska hjärna. Den smartaste mannen i rummet som ständigt gömmer sig bakom en fasad av idioti. Den i särklass mest underskattade komikern vars utstuderade humor ofta flyger över huvudet på den allmänna massan. Norm MacDonald slog igenom på 90-talet i sketchprogrammet Saturday Night Live och har sedan dess sporadiskt hoppat fram och tillbaka mellan rampljuset och glömska. Till hans fanatiska beundrarbas förtjusning har Norm, vid 58-års ålder, äntligen, en alldeles egen talkshow på Netflix som perfekt reflekterar gåtan som är Norm MacDonald. 

Redan från första sekund märker man att Norm MacDonald Has a Show inte är som ditt typiska pratprogram. Herr MacDonald sjunger inte hitlåtar med kändisar i en bil, han levererar inte aktuella monologer om presidenter och handelsavtal, ej heller utmanar han sina gäster på frågesporter och rap-dueller. Nej, Norm MacDonald må ha en show men han saknar ett band, någon som helst struktur och denna talkshow framförs inte ens framför en publik. Den avskalade och kaotiska fronten passar Norms kännetecknande humoristiska uttryck alldeles utmärkt!

”I’m so excited for this episode of Norm MacDonald Has a Show! Is that the name of this…?

-Norm MacDonald

Norm MacDonald har aldrig varit intresserad av pampiga effekter och högljudda applåder. Det här är mannen som gick upp på en roast och läste torra skämt tagna direkt från boken Jokes for retirement parties. Det här är mannen vars självbiografi, Based on a true story, är en fiktiv berättelse om gambling, drogproblem och sälklubbning. Norm MacDonald är komikern som kan sitta och berätta långdragna historier om insekter som tappat livslusten och underhålla både sig själv och publiken på samma gång.

”No one ever said life is fair. Except for that Russian guy who worked at the fair. ‘Life is fair'”

-Michael Keaton

I en värld där humor och allvarsamma kulturella dialoger om det politiska samtalet har flätats samman är Norm MacDonald Has a Show en frisk fläkt. Till skillnad från hans branschkollegor är Norm inte intresserad av att föra en politisk agenda eller godhetssignalera framför en applåderande publik. Norm MacDonald för istället fritt flytande konversationer med sina gäster. Bakom talkshowdisken sitter Norm med sin odåga till medhjälpare, Adam Eget, tillsammans med en gäst och pratar. Samtidigt kan man ständigt observera hur Norms hjärnas kugghjul snurrar för att hitta nya ingångar till humor. Mellan detta virrvarr av idéer och sidospår som inte leder någon vart anar man hur Norm alltid försöker styra konversationen mot skämten. När han märker att det inte finns något mer att hämta ur dialogen gör han, utan vidare omsvep, en skarp u-sväng mot ett nytt ämne. Norms samtal är fascinerande att ta del av och är även väldigt roliga att lyssna på.

”British presenters, especially in the 90’s, especially children’s presenters, turned out to be a cult of much evil.”

-Norm MacDonald

Norm MacDonald Has a Show är dock inte perfekt. Innan denna show hade Norm en podcast tillsammans med Adam Eget vars upplägg gav Norm och hans gäster ännu mer kreativ frihet. Inkarnationen på Netflix kan stundtals kännas något tillbakahållen till innehållet men kanske framförallt till längden. På podcasten Norm MacDonald Live hade Norm och Adam tid att ge sig in på sidospår om alltifrån seriemördare till Hitler och den där nationella tragedin 9/11 med en skicklig distans som få komiker lyckas med. Idéer och internskämt får inte samma plats att gro under en halvtimme på Netflix som på en timme av Norm Live. När det enda problemet ditt program har är att det är för kort, då vet man ändå att man har lyckats!

”Imagine being a fly on the wall for that? You wouldn’t understand anything. You’d just be worried about spiders and shit.”

-Norm MacDonald

Avslutningsvis så kan Norms humor vara polariserande. Majoriteten av all ståuppkomik idag kretsar kring dråpliga historier om restaurangbesök eller lustiga incidenter i mataffärer men Norm tillhör generationen av komiker som fortfarande tror på renodlade skämt. Avsaknaden av den hysteriska publiken vi har vant oss vid från Ellen eller The Daily Show tvingar deltagarna i detta program att underhålla på riktigt. Här finns inget skyddsnät. Om ett skämt inte landar så skrattar ingen. Precis som Norm själv bör man inte döma hans program efter den missledande fasaden, det är innehållet som räknas. Norm MacDonald Has a Show lär oss att ibland är det inte slutklämmen som är det viktiga, utan resan dit och ingen tar dig på en bättre resa än Norm MacDonald.

Mvh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s