Vetenskap och Religion

Debatten mellan ateism och kristendom har hållit på längre än Idol har sänts på TV4. Dessa diskussioner kan vara hetsiga och osympatiska där diverse skällsord och hån kastas omkring samtidigt som båda sidorna dumförklarar varandra. De här hetlevrade samtalen urartar ofta i debatter om Vetenskap och dess ställning till Bibeln. Vetenskap och Bibeltro ställs ofta upp som motsatser till varandra, det sägs att de står i konflikt, att man bara kan tro på den ena och måste slänga bort den andra. Stämmer detta verkligen eller kan man vara kristen och tro på vetenskap och vice versa?

Ett gemensamt misstag som både ateister och kristna gör är att de antar att deras källor, och deras källor allena, kan ge svar på alla frågor i universum. Sanningen är dock att de inte kan det, för Vetenskap och Bibeln är inte motståndare. De tillhör två olika genrer som finns till för olika syften, så att jämföra vetenskapliga böcker med religiös litteratur är bara dumdristigt. Faktum är att vetenskap och religion svarar på olika frågor. För att förenkla det kan man säga att Vetenskapen besvarar frågan HUR? Hur brinner stjärnor? Hur snabbt snurrar jorden? Hur ska vi göra för att skicka en människa till månen? Den kristna Bibeln och dess berättelser svarar dock främst på VARFÖR? Varför finns vi människor till och varför skapades jorden?

Tänk dig att du ligger i din säng en frusen vintermorgon. Mobilens skrikiga larmsignal ringer och du sträcker dig raklång i sängen för att försöka få igång kroppen. Efter att ha dragit dig ett tag i snarklådan lyckas du koncentrera tillräckligt mycket viljekraft för att resa dig upp. Du tar på dig ett par mjukisbyxor, tar upp och luktar på en svart t-shirt (den verkar vara ren), glider ner i dina fluffiga, vita tofflor och lunkar långsamt ner för trappan till nedervåningen. Det är tyst i huset men från köket hör du ett ihärdigt brusande. Du gäspar, går in i det lilla köket och ser din syster sitta bakåtlutad på en av stolarna. Hon har fötterna på bordet och håller en rostad macka i handen. På frukostbordet står ett ljust porslinsfat från IKEA med smulor från brödet på och precis intill står en tom mugg med ett snirkligt citat tryckt över den vita ytan. Du nickar mot henne och säger god morgon och hon grymtar något kort till svar. När du går mot kylskåpet lokaliserar du att det brusande ljudet kommer från diskbänken där det står en sjudande, metallgrå vattenkokare. Frågan du ställer dig är då, hur kommer det sig att vattnet kokar?

Det finns två svar på den till synes banala frågan. Det första svaret är grundat i vetenskap. Vattnet kokar eftersom vattenkokarens spiralformade värmeelement överför energi till vattnet. Energin får vattenmolekylerna att röra sig snabbare och vid 100 °c börjar vattnet koka. Det svaret är rätt men det finns ett till svar som besvarar samma fråga men på ett helt annat sätt. Vattnet kokar eftersom din syster ville ha te.

Det var såhär professorn Frank H T Russel ville illustrera det symbiotiska förhållandet mellan vetenskap och religion. Båda dessa svar besvarar frågan men på helt olika nivåer. De här två sätten att tänka på är inte fiender, de är bara olika delar av livets stora pussel som lär oss om vår omvärld. För att förstå universum och se hela bilden behöver vi alla pusselbitar. Att läsa fysik för att förstå meningen med livet är som att se på The Kissing Booth för att se actionscener och att läsa Bibeln för att lära sig matte är som att se på Grown Ups för att skratta…

Vi kan inte läsa oss till hur en människas nervsystem fungerar i Bibeln men ändå begår många kristna ett stort misstag och börjar behandla Bibeln som en biologibok eller som kurslitteratur i kemi. De slår upp Moseböckerna och profeterna för att dra vetenskapliga slutsatser från liknelser och allegorier. Men på samma sätt som Bibeln inte kan förklara kvantfysik så kan inte min gamla kemibok från 8:an förklara syftet med människans existens. Bandet The Script har en låt som heter just Science and Faith där de sjunger:

”You can’t find faith or hope down a telescope. You won’t find heart and soul in the stars.”

För att faktiskt kunna förstå världen omkring oss så behöver vi både vetenskap och en förståelse om Gud.

I boken Kung Caspian och Skeppet Gryningen skriver min personliga förebild C.S Lewis såhär:

– I vår värld är en stjärna ett väldigt klot av brinnande gas, sade Eustace

– Inte ens i er värld, min son, är det vad en stjärna är utan bara vad hon är gjord av.

En människa genom en sekulär lins är bara en gående organpåse på en stor, snurrande stenbumling ute i rymdens kalla vakuum. Det är först vi ser världen genom en kristen lins som vi inser att denna gående organpåsen är unikt skapad, speciellt utvald och oerhört älskad av Gud.

Guds välsignelse!