”Time can’t erase a feeling this strong
No way you’re never gonna shake me
Ooh, darling, ‘cause you’ll always be my baby”

Så sjunger Mariah Carey när hon träffsäkert tar de höga tonerna i 90-tals hitten Always Be My Baby. Detta kärlekstema resonerar starkt i den snarlikt betitlade romantiska komedin Always Be My Maybe

Marcus (Randall Park) och Sasha (Ali Wong) har varit bästa vänner sedan barnsben men efter en passionerad kväll i High School som slutade i tårar har de glidit isär. Hoppa fram 15 år i tiden och Sasha är en väletablerad stjärnkock med stora ambitioner. Hon har precis förlovat sig med en framgångsrik restaurangmanager och planerar på att öppna en ny restaurang i hennes gamla hemstad. Där träffar hon på Marcus vars tillvaro går i samma gamla hjulspår. Han bor kvar hos sin pappa där han hjälper till med faderns luftkonditioneringsfirma, röker gräs och spelar i ett band utan några vidare framgångar. Efter ett stelt första återseende återupptäcker paret hur bra de klickar, det ena leder till det andra och vi har en romantisk komedi!

Det finns få undergenrer av romantiska komedier som får mitt hjärta att klappa så hårt som ”gamla vänner upptäcker nya känslor”-genren. Always Be My Maybe faller tryggt in under denna kategori och träffar alla noter som en romantisk komedi bör träffa. Till skillnad från Mariah Carey i Always Be My Baby klingar det dock inte helt rent… Melodin är där men den där X-faktorn saknas. Det blir en houselåt utan drop, en schlagerdänga utan höjning eller en Idol-audition som endast går vidare på grund av sin sentimentala bakgrundshistoria.

Filmens problem vilar inte på skådespelarensemblen. Efter att ha dykt upp som asiatiska Jim i en fenomenal scen från The Office, spelat den Katy Perry-älskande Kim Jong-Un i The Interview och en huvudroll i sitcomen Fresh off the Boat får Randall Park chansen att skina som avdankat kärleksintresse i sin alldeles egna rom-kom. Ali Wong som är mest känd för sina stå upp-rutiner matchar Parks entusiastiska charm med en driven fasad och underliggande känslomässighet. Tillsammans passar de perfekt som ett ”kommer de/kommer de inte” par och har påtaglig kemi på skärmen så det är i deras samspel som filmen finner sin rytm.

Jenny: You can’t change the world without influential people.

Marcus Kim: So you need to know famous people in order to make a difference?

Jenny: It helps. Look at everything Leonardo Di Caprio has done for climate change.

Marcus Kim: What has he done for climate change?

Jenny: He’s working on it.

Always Be My Maybe har hyllats för sin representation av asiat-amerikansk kultur. Den visar taktfullt och med ömhet upp en subkultur som den allmänna publiken kanske inte känner till så väl och detta är något filmen gör med bravur. Till skillnad från många andra samtida filmer som ämnar belysa minoritetskulturer så är Always Be My Maybe inte ”in your face”, som kidsen säger. Det är en naturlig skildring som växer ut från karaktärernas härkomst och som resonerar genom hela filmen.

Problemet med Always Be My Maybe är att trots dess unika ställning i den romantiska filmkanonen känns den alltför ofta som en förklädd checklista där klyschor och gamla scener återanvänds och kryssas av under en ny mask. Kruxet är att det saknas ett flyt mellan dessa sekvenser vilket sätter filmens styltiga tempo i fokus. Alla en romantisk komedis synder kan dock förlåtas om resan från punkt A till punkt B är underhållande. Och visst, det finns en hel del skämt som landar men med undantag för en fantastiskt unik scen (som inte bör spoilas) där en viss Hollywood-kändis gör entré, så glöms dessa bort efter bara ett litet tag.

Always Be My Maybe lever i en slags konflikt. Å ena sidan presenterar den en verklighetstrogen skildring av en vänskapsrelation och kultur med en dämpad, och nästintill smutsig färgpalett. Å andra sidan är det en romantisk fantasi à la din typiska rom-kom där paparazzis tystnar för att lyssna på svulstiga kärleksförklaringar. Always Be My Maybe har ett budskap som resonerar och bygger på en fin vers. Problemet är bara att refrängen inte riktigt landar…

Håll det trehundra

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s