förlåt.

Jag vet inte var jag ska börja. Det är inte ofta jag är personlig här på hemsidan. Jag döljer ofta äkthet och mina sanna känslor bakom en tjock fasad av ironi och en smått överdriven kärlek till Fredrik Kempes sångskatt men jag inser nu att det är dags för en ursäkt. Det här är första gången som jag känner att jag gått för långt, gjort ett övertramp och för det är jag ledsen. Ett ord. Sex bokstäver. Förlåt. Jag vet inte var jag ska börja men jag tänker att det kan vara bra att börja från början.

Först och främst vill jag säga att mitt mål med den här hemsidan aldrig har varit att såra någon. Sedan Håll det Trehundras uppstart i Mars 2018 har jag bara försökt underhålla. Underhålla andra men kanske främst mig själv. Här har jag fått ett utlopp för min kreativitet, fått utveckla mitt språk och fått en plattform där jag kan uttrycka mina tankar om ämnen som ingen annan än jag egentligen bryr sig om. Mitt mål har aldrig varit att såra någon men ibland gör man fel. Ibland måste man ta ett steg tillbaka, svälja sin stolthet och inse att man gått för långt…

Jag är vanligtvis stolt över inläggen som publiceras här på Håll det Trehundra. Även de inlägg som underpresterar och genererar få klickningar har en speciell plats i mitt hjärta. Bakom varje publicerad artikel eller recension ligger dagar av tänkande, timmar av skrivande och i alla fall ett par minuters Photoshopande och eftersom jag lägger ner mycket tid på texterna vill jag att de ska hålla en hög standard. Det tycker jag att Håll det Trehundras läsare förtjänar. Jag är vanligtvis stolt över inläggen på Håll det Trehundra men för ett tag sedan såg jag något som bekymrade mig. Något som väckte mig och fick mig att tänka om…

En Augustimorgon fick jag en idé. Jag ville skriva om det överflödiga utbudet av streamingtjänster som finns i dagens samhälle. En slags lista över vilken plattform som var bäst så utan vidare omsvep började jag skriva. Jag insåg dock snabbt att inlägget behövde en liten twist. Lite edge. Ett bett, så att säga. Det var då jag begick mitt ödesdigra misstag… Istället för att skriva om filmutbud, bildkvalité och prisvärdhet så urartade listan i en smått bisarr och oprovocerad utläggning om hur bra Madagaskar 2 är… I stunden tyckte jag att skämtet var roligt men ju mer jag skrev desto tyngre kändes mitt hjärta… Det blev inte särskilt roligt och texten flöt inte på som jag ville. Jag valde dock att publicera inlägget och tänkte att ingen antagligen skulle vara så intresserad av vad jag hade att säga. Mycket riktigt: inlägget ”Vilken streamingtjänst är bäst? HBO Nordic, Netflix eller Viaplay?” fick bara en handfull besökare och jag tänkte inte mer på det. Inte förrns sökningarna vällde in…

Under WordPress statistikflik kan man se hur många visningar man får varje dag. Man kan se vilka inlägg som attraherar flest besökare och i vissa fall vad dessa har sökt på för att hitta sidan. En gång har någon sökt på ”Lin D”, en annan gång sökte någon på ”micro popcorn test” och två hela gånger har någon hittat sidan genom att söka på ”en recension om en film som heter kissing booth movie”. Det som verkligen chockade mig och fyllde mig med dåligt samvete var när jag upptäckte sökningar som ”netflix eller hbo” och ”vilken streamingtjänst är bäst”… Plötsligt strömmade dussintals besökare in på bloggen, uppriktigt nyfikna och genuint sökande efter svar bara för att tvingas läsa igenom en 1000-ordig text där 44 % enbart handlar om hur mycket jag älskar Madagaskar 2…

Jag är fylld med ånger. Jag hade inte tänkt igenom den negativa effekten mitt försök till humor skulle kunna få… Jag försökte bara skapa något underhållande men har varit tvungen att erkänna för mig själv att jag misslyckats. Så förlåt. Förlåt personen som googlade ”netflix eller viaplay 2019”. Förlåt personen som googlade ”var bäst hbo nordic eller netflix?”. Förlåt till de som redan har fallit för mitt klickfiske och för de som kommer falla i framtiden. Förlåt.

Men viktigast av allt. En mening. 20 bokstäver. En siffra: Snälla se på Madagaskar 2.

Mvh