Känslor. Sånt som Felix Sandman sjunger om i Melodifestivalen. På livets ihärdiga framåtmarsch kan man finna sig själv vandra över känslosamma berg och genom emotionella dalar. Att livet kan te sig krokigt är ett faktum. Att känslor kan svaja är en realitet. Det kan vara svårt att veta hur man ska navigera sig fram på denna känslornas böljande havsexpedition, särskilt när det blåser upp till storm. Det kan vara svårt när man känner sig nere på botten och allt tycks vara klätt i en skrud av mörker. Som kristen har man dock ett hopp att klamra sig fast vid. Ett hopp som inte sviker. Ett hopp om en ljus framtid. Men när man har fallit ner i vemodets djupa avgrund kan det vara svårt att se ljusets sken och man känner sig ensam och isolerad på sin vandring. I dessa lägen kan musik vara ett användbart verktyg.

Genom musik kan vi ta del av andras känslor, bli påminda om att detta äventyr vi kallar livet inte är en enmansresa. Det är en upptäcktsfärd som vi delar med varandra. Musiken kan vara ett välbehövligt rep att hålla i. En karta som hjälper oss att kalibrera om våra kurser. När man står ensam i bedrövelsens natt kan ljuset kännas långt borta men det finns ett par låtar som påminner mig om hoppet om solen. När känslorna svänger värre än en sockerhög ungdomsledare under Bilkurragömma är det skönt att kunna klamra sig fast vid en stadig klippa. Här är fem låtar du kan lyssna på när du är ledsen och behöver hitta tillbaks till den klippan.

Återvänd- Hansam

Återvänd

Hansam är sedan gammalt en av Sveriges bästa popgrupper. I deras sångskatt hittar vi givna roadtripdängor som fyller bilar med somrig allsång och de bästa av vibbar. Vi finner också introspektiva och vemodiga sånger. En av deras bästa låtar faller in under den senare kategorin.

Återvänd är en lugn låt med ljuvliga harmonier och en härlig melodi som kretsar kring längtan efter att hitta tillbaka till en bättre Gudsrelation.  Återvänd har en sårbar och äkta text och ett stråkackompanjerat outro med hårdare slagkraft än den där snubben på picknicken som är alldeles för taggad på brännboll. En riktigt bra låt helt enkelt.

A Prayer- Kings Kaleidoscope

A prayer

A Prayer av Kings Kaleidoscope för tankarna till Psaltaren. Textmässigt är den uppbyggd likt en av Davids tidlösa bangers komplett med alla kännetecknande känslostormar för A Prayer är, precis som titeln avslöjar, en bön. En bön sprungen ur ensamhet, mörker och rädsla.

När låten släpptes på Kings Kaleidoscopes album, Beyond Control, fick det amerikanska lovångskollektivet kritik för sina kontroversiella textrader. Anledningen till kritiken är F-bomberna som släpps i låtens verser. A Prayer är den enda kristna låten jag har hört vars titel kompletteras med den matta, gråa ”explicit” taggen i Spotifylistan:

‘Cause I’m wasting in this silence
And my fear is fucking violent

Om jag stod inför en församling och ledde lovsång hade det känts snudd på opassande att svära men i låtens förtvivlade kontext passar ordvalen faktiskt rätt bra. Textraderna om den svärords-våldsamma rädslan är hämtade från en riktig bönedagbok och känns äkta. I sin bok Vägvisare skriver stilikonen Magnus Malm att all sanning är en kontaktyta med Gud, hur oandlig den än verkar. A Prayer är absolut vågad, men framförallt är den äkta. Hela låten är musikaliskt unik, känslomässigt laddad och exploderar i ett crescendo av musik och känslor. Men kanske mest av allt: hopp.

Weep With Me- Rend Collective

Weep with me

I det komiska mästerverket Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby spelar Will Ferrell den titulära Ricky Bobby, en korkad men talangfull racerbilförare och klassisk stereotyp av en självgod amerikan. I filmens bästa scen sitter han och hans dysfunktionella familj runt middagsbordet för att äta en ”hemlagad” måltid sponsrad av Taco Bell, Mountain Dew, Dominos Pizza och KFC. Ricky Bobby leder familjen i bordsbön och tackar ”Baby-Jesus” för maten. När hans fru påpekar att Jesus växte upp och att man inte måste be till Jesusbarnet svarar Bobby att han gillar jul-Jesus mest. Hans bästa vän flikar in och säger att han gillar att föreställa sig Jesus i en smoking-tshirt, det är formellt men också festligt, han gillar att festa så han vill att hans Jesus också ska festa.

Det finns otaliga bilder av Jesus. Här i västvärlden föreställer vi oss ofta Jesus som en vit, nästintill blond man, att han föddes av flyktingar från Mellanöstern är mer eller mindre irrelevant. Att skissa Jesus i sin egen avbild är dock inget unikt för oss Européer, det finns mängder av kulturellt anpassade Jesusbilder från världens alla hörn. Scenen från Talladega Nights är en påminnelse om att vi ofta vill få Jesus att passa in i våra kulturella mallar. Det är lätt att vi som kristna glömmer bort att Jesus faktiskt var en historisk person. En man som levde och gick runt på denna jord, fullt ut Gud och fullt ut människa.

Med det sagt så kan den historiska och levande Jesus påverka olika personer på olika sätt. För mig är Jesus inte en bäbis eller festprisse. Nej, han är den som kan lägga sin hand på min axel när livet känns tungt. Den viktigaste berättelsen i Bibeln för mig är stunden då Jesus sitter och gråter i Getsemanes trädgård. Ibland när man läser evangelierna kan man få bilden av att Jesus var lite mystisk, nästan frånvarande när han vandrade runt från stad till stad för att predika de Glada Nyheterna™. Ångesten i Getsemane är ett av ögonblicken då Jesus verkligen känns mänsklig. Han vet att han står inför förnedring och smärta, tortyr och död så han sätter sig ner, ber och gråter.

Weep With Me av Rend Collective fångar den sidan av Jesus på ett väldigt fint sätt. Jag behöver inte alla svar, jag vill bara veta att du bryr dig om mig, att du gråter med mig. Det är den Jesus är för mig, vännen som sitter bredvid och gråter med mig. I en smoking-tshirt, såklart.

Even If- MercyMe

Even if

Even If är en låt som jag ständigt kommer tillbaka till. Jag fick upp ögonen (öronen?) för låten genom den kristna radiokanalen K-Love under en bilresa genom Amerikas sydstater. K-Love är den självklara destinationen för dig som vill konsumera timvis av dussinproducerad, kristen, sliskig vuxenpop. På K-Love varvas trötta floskelfyllda låtar som var för dåliga för att platsa på sekulära radiokanaler med klyschiga popdängor vars refränger låter som bildtexter till vita, snygga Bibelskoletjejers matbilder. Positive, encouraging, K-Love lyder deras motto och de fyller mycket riktigt radiovågorna med substanslös uppmuntran. Det är sockersött och tomt men förklätt i ett ytligt skal av Jesushyllning.

Even If är förvånansvärt mogen för att ha platsat på K-Love. Låten handlar om att släppa på fasaderna. Låten handlar om att vara ärlig men också om att Gud är densamme även när det känns tungt. Gud kan hela och göra allt lätt men även om han inte gör det, så är det okej. Det är stort, rätt tungt men ändå fyllt med hopp. I Even If presenteras inte Jesus som ett mirakelpiller, en snabb kur som fixar alla problem. Han presenteras snarare som livbojen på det stormiga havet. Klädd i en smoking-tshirt.

The Dark Before The Dawn- Andrew Peterson

The dark before the dawn

Andrew Peterson är en av de bästa låtskrivarna. Punkt. Hans album är fulla av mästerliga textrader och drömska melodier med fylliga komp. Som kristna är vi ofta skyldiga till att slänga ur oss diverse klyschor. God is greater than the ups and downs, fotspår i sanden, vi lever i en fallen värld, listan kan göras lång. Andrew Petersons The Dark Before The Dawn talar om denna fallna värld på ett väldigt fint och oklyschigt sätt. I sin text sätter han in den individuella olyckan i ett större sammanhang och resultatet blir en tröstande hand i musikalisk tappning. Det du går igenom nu är mörkret före gryningen. Men mörkret kommer lägga sig.

Ropa till Gud- Bengt Johansson

Ropa till gud

Mannen, myten, legenden, Bengt Johansson. Få män har fyllt Frikyrkosverige med så mycket glädje och musik som han. Johansson är upphovsman till flera av våra stora lovsånger och hans hymner spelas fortfarande flitigt i diverse kristna sammanhang. Ibland när man är nere så behöver man helt enkelt fylla på med något glatt och få saker skriker glädje på samma sätt som Bengt Johanssons monsterhit Ropa till Gud.

Ropa till Gud är en översättning av Shout to the Lord som skrevs av Darlene Zschech och gavs ut av Hillsong. Enligt en snabb Wikipediasökning skrev Zschech Shout to the Lord när hon gick igenom svåra ekonomiska prövningar och det är kanske därför låten fått sådan slagkraft. Den talar om ljus i mörka tider. Bengt Johanssons version av låten är en av de mest ikoniska låtarna på den svenska lovsångsscenen och det är inte svårt att förstå varför. De ljuva textraderna kan få vilken frikyrklig församling som helst att resa sig från sina hårda kyrkbänkar och stämma in i lovsång. En fullträff på alla sätt!

Du kanske klickade dig in på det här blogginlägget av en slump eller så var du genuint intresserad av vad jag hade att skriva. Nånting säger mig att det var en slump. Oavsett hur eller varför du hamnade här så hoppas, och ber jag, att du ska kunna hålla fast i hoppet. I Första Petrusbrevet 5:7 står det:

”Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.”

Och om det känns svårt så finns jag i chatten.

Mvh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s