Innan du börjar läsa denna text jag uppmuntra dig att klicka på den här länken för att få lite stämningsmusik till din läsning! Lycka till, eller nåt.
Prolog
Om du slår upp ordet ”ofotogenisk” i Svenska Akademins Ordlista kommer du se en skev bild av mig med halvöppna ögon och ett dött leende. I rätt ljus och en tacksam vinkel är jag en svag sjua på ett-till-tio-skalan men allt som oftast när jag fångas på foto ser jag ut som en nyvaken eller svårt febersjuk barnboksfigur som sträckts ut på längden. En logisk följd av detta är att jag inte brukar lägga ut bilder av mig själv på sociala medier. Rent allmänt tycker jag faktiskt att det är rätt så stelt att posta selfies på Instagram. Det uppenbara syftet bakom dem är ju bara att få upplyftande kommentarer om hur snygg, kattig eller ”maskin” man är. Det hela är väldigt transparent och mitt bekräftelseglas förblir halvtomt. På Facebook är det likadant, så att byta profilbild är ingenting jag tar lätt på. Om en bild ska representera mig för gamla vänner och nya bekanta vill jag se respektabel ut. Min senaste profilbild la jag upp år 2017 i samband med att jag tagit studenten. Efter tre års tid insåg jag dock att jag faktiskt hade ändrats lite. Både som människa men också utseendemässigt så jag gjorde som man gör och laddade upp en ny profilbild. Till min stora fasa och enorma förtret fick den nya bilden dock 42 färre gillningar än min gamla!
halldettrehundra.com 