Det finns ett engelskt uttryck som jag har svårt att hitta en bra svensk översättning för. Rock bottom. Punkten i livet då man nått den absoluta botten. Tillfället då allt hopp känns utom räckhåll och man inser att det inte går att sjunka lägre. För mig smög sig denna känsla av hopplöshet på när jag stod vid min cykel och det gick upp för mig att jag precis hade köpt en tio år gammal Taylor Swift-skiva för 289 kr och att all min musikkonsumtion de föregående sju till tio dagarna enbart hade bestått av just Taylor Swift.

Taylor Swift. Hopplöst romantiska tonårstjejers Beyoncé. Taylor Alison Swift föddes den 13:e December 1989 och blev bekant för musikvärlden efter att hon som 17-åring släppte det självbetitlade debutalbumet Taylor Swift år 2006. 14 år senare står hon fortfarande i toppen av pophierarkin och dominerar listor världen över. Ms. Swift tog sina första steg som artist i countrygenren men har sedan dess branschat ut och helhjärtat anammat popmusiken med alla dess dygder och brister. Under sin karriär har hon släppt åtta album med olika stilar och toner, slagits med streamingtjänster, prytt skvallertidningar, varit involverad i diverse onödiga draman och vunnit prestigefyllda priser.

Mitt Taylor Swift-interesse har gått i vågor. Jag har lyssnat på Shake It Off som ett guilty pleasure och skrikit med i I Knew You Were Trouble när get-memes var inne. Jag har till och med diskuterat hennes oeuvre med en god väns pappa runt fikabordet efter ett kyrkmöte varpå han ställde sig upp, klappade mig på axeln och sa att jag var en “bra kille”. Jag tänker fortfarande på detta ögonblick minst en gång i månaden och ler samtidigt som en ensam tår rullar ner för min kind. 

Mitt engagemang för Taylor (som hennes vänner kallar henne) intensifierades dock efter att hon släppte sitt åttonde studioalbum folklore. Skivan var ett steg tillbaka från de bombastiska popproduktionerna man kunde finna på föregående album som Lover och Reputation och en välkommen överraskning för någon som föll för hennes ödmjuka countryrötter. 

I enlighet med min personlighet blev jag smått besatt av att lyssna på Taylor Swift, fick en större uppskattning för henne som musiker och likt en nyfrälst 17-åring som just kommit hem från ett läger delar sin tro på Jesus eller en 40-årig man som blivit involverad i Extinction Rebellion förkunnar evangeliet om Greta Thunberg, så försökte jag febrilt sprida budet om Taylor Swifts excellence. Det var föga förvånande att mitt intresse växte till något av en fixering. En fixering som kulminerade i den ödesdigra bottenkänningen vid cykeln utanför skivbutiken.

Anledningen till att jag fastnade för Taylor Swift av alla popakter på marknaden, och har terroriserat och oroat alla i min umgängeskrets med mitt ändlösa tjatande i flera veckor nu, är för att hon har ett djup som saknas hos många andra artister. Vid första anblick verkar Taylor Swift vara ytterligare en ytlig popstjärna i mängden vars succé backas upp av kopiösa mängder autotune och ett cyniskt låtskrivarteam i svarta kostymer vars luftkonditionerade styrelserum levererar själlösa och förutsägbara hitlåtar på rullande band för att kunna tillfredsställa den omättliga törsten efter trötta beats hos kidsen på TikTok. Tar man en närmare blick på hennes artisteri lägger man dock märke till en överraskande skärpa i mycket av hennes musik. 

Gör er redo för en kontroversiell åsikt:

Taylor Swift gör bra popmusik. 

Är hon lika experimentell och vågad som Kanye West när han är på topp? Nej. Är hennes låtar lika musikaliskt skickliga som Vulfpecks? Nej. Men är det bra popmusik? Ja.

Vi finner Taylors största styrka som artist i hennes låtskriveri. Melodier och ljudbilder i all ära(19) men under de medryckande takterna och fylliga kompen finns ett djup och en poetisk ådra som saknas hos många av hennes kontemporära kollegor. Under sin karriär har hon hoppat mellan många olika musikaliska uttryckssätt men hennes lyricism lyckas alltid lysa igenom. Hon kan skriva fantastiska verser och gripande meningar, men framför allt har hon en omatchad förmåga att skildra känslomässiga berättelser i sina låtar, ett tydligt arv från hennes start inom countrygenren. Visst, ibland mixar hon ihop sina metaforer, överanvänder liknelser och allt är inte guld som glimmar (‘Cause baby now we got bad blood. You know it used to be mad love). Men hennes skrivande har växt och mognat sedan hon var den unga 17-åringen med det lockiga håret och i det stora hela så är hon långt mycket skickligare än flertalet av hennes artistkollegor.

Så för att ytterligare lyckas förädla stereotypen av mig och mitt liv så är den enda naturliga följden av min passion för Swift att rangordna hennes sångskatt! Med allt detta förspel försnack ur världen kan vi ta reda på vilka som är Taylor Swifts tio bästa låtar:

10. Love Story

Love Story var den första Taylor Swift-låten jag någonsin lyssnade på. Jag och min syster upptäckte den när vi satt hemma vid den surrande familjedatorn och utforskade YouTubes ändlösa underhållningsmöjligheter. Efter det gick den varm i familjens burkiga högtalare.

Love Story är en klyschig kärlekshistoria. Den berättas från perspektivet av en oerfaren sångerska vars koncept av romans grundar sig i sagor och berättelser. Romansen är klädd i en nästintill mytologisk skrud då en simpel tonårsromans likställs vid den ödesdigra Romeo och Julia. Taylor Swift i sin lockiga frisyr tar en ungdomsfling och kontextualiserar den som Shakespeariansk. Det är konceptuellt vågat och backas upp av ett ambitiöst och medryckande komp.

Bästa textrad: 

“So I sneak out to the garden to see you

We keep quiet, ‘cause we’re dead if they knew

So close your eyes

Escape this town for a little while”

9. Beautiful Ghosts

De 20 första minuterna av filmen Cats gav mig den bästa bioupplevelsen jag någonsin varit med om. Filmens maniska energi, dess missvisade försök till humor och fullkomligt rubbade estetik golvade mig totalt. Cats är en av vår tids mest omskrivna filmer men en aspekt av detta cinematiska snedsteg som hamnat i skymundan är Taylor Swifts kontribution till dess soundtrack. 

Låtarna från detta hänförande äventyr till musikal är skrivna och tonsatta av T.S Elliot och Andrew Lloyd Webbers respektive. När musikalen skulle filmatiseras vände sig produktionen till Taylor Swift som fick i uppgift att skriva en ny låt till filmen. Resultatet blev Beautiful Ghosts, en trollbindande och soniskt vacker ballad med precis lagom mycket passion och finess som man förväntar sig från en påkostad Hollywoodmusikal.

I filmens kontext agerar Beautiful Ghosts som en slags uppföljare till Jennifer Hudsons tårfyllda tolkning av succénumret Memories och till skillnad från resten av filmens musik vars texter kretsar kring överviktiga katter, mjölk och undertryckt sexualtiet har låten faktiskt ett tema och syfte. Beautiful Ghosts liknar minnen vid vackra spöken och kommer fylld till bredden av fina ordvändningar. 

Därför är det högst fascinerande och anmärkningsvärd att låtens refräng inleds med frasen “All that i wanted, was to be wanted”.

Här rimmar den flerfaldige Grammy-vinnaren Taylor Swift ordet “wanted” med “wanted”. En klassisk faux-pas inom låtskriveri! Just denna mening återkommer tre gånger i låten.

Efter att ha påbörjat min sommars djupdykning i Taylors repertoar upptäckte jag något som skakade mig på djupet. Jag satt i soffan med min röda JBL-högtalare på andra sidan rummet och lyssnade igenom hennes tidigare sånger och låten Fifteen shufflades fram. Fifteen är en fin, countryklingande, oskuldsfull skildring av hur det är att vara 15 år och påminner lite om en tonårsversion av 100 Years från enmansbandet Five for Fighting

Det mest uppseendeväckande med denna ungdomsstory är dock låtens brygga i vilken Taylor Swift sjunger den välbekanta frasen: “When all you wanted, was to be wanted”.

Taylor Swift har två låtar där hon rimmar “wanted” med “wanted” och jag vet inte vad jag ska göra med den här informationen.

Edit: Efter vidare efterforskning har det kommit till min kännedom att Wanted-gate™ eventuellt inte är ett exempel på renodlade rim utan snarare epiforer, ett stilgrepp som består av medvetna upprepningar av samma ord. Detta må så vara men förklarar inte varför detta inträffar i TVÅ av Taylor Swifts låtar. Vidare är jag övertygad om att ordet “epifor” uppfanns av en skribent som inte orkade hitta på bra rim och ville rättfärdiga sin lathet med svåra latinska ord.

Bästa textrad: 

“At least you have something, something to cling to

Visions of dazzling rooms I’ll never get let into

And the memories were lost long ago

But at least you have beautiful ghosts”

8. Style

Style är en synthpoppig relationslåt som finner sig precis på gränsen till att vara upptempo. Låten kommer komplett med en pulserande kicktrumma och Taylor är snudd på sensuell när hon levererar sina repliker om längtan, bedrägeri och flyktig romans.

En av de mer engagerande aspekterna av att lyssna på T-Swift är att man kan hålla utkik efter återkommande motiv som finns i hennes repertoar. Mycket av sångerskans bekanta bildspråk kan återfinnas i Style där dedikerade fans exempelvis känner igen sena bilturer och röda läppstift.

Bästa textrad: 

“You got that James Dean daydream look in your eye

And I got that red lip classic thing that you like

And when we go crashing down, we come back every time

‘Cause we never go out of style, we never go out of style”

7. New Year’s Day

Topp tre största misstag i världshistorien:

3. Oreokakor

2. Krig

1. Taylor Swifts album från 2017, Reputation

Man kan beskriva Reputation med ett enda ord: haveri. Ljudbilden är tråkig, texterna lata och hela skivan låter som en föråldrad kvarleva från dubsteptidsåldern ca 2013. Det enda som väcker något egentligt intresse runt Reputation är själva diskursen kring albumet. Denna era i Taylors karriär handlade om hennes rykte och image som enligt henne själv hade blivit smutskastad. Hela albumet är skrivet runt denna populära mångmiljonärs offerkomplex och det blir tröttsamt väldigt fort. 

Detta till trots så levererar skivan ett par riktigt stabila låtar. Delicate och Getaway Car gör sig påminda men låten som verkligen sticker ut från massan är New Year’s Day.

New Year’s Day är en lugn och sällsam albumstoppare med mjuka pianotoner och en avskalad tonsättning som står i stor kontrast till den radioaktiva röran på resten av skivan. 

New Year’s Day, välskriven som den är, utgör ett praktexempel på Taylors utveckling som musiker. Eftersom Taylor Swifts artisteri sträcker sig tillbaka till hennes tonårstid har hon behandlad liknande teman över flera år. Hon skriver fortfarande om kärlek och förhållanden men det som gör henne intressant att följa är hur hon skriver om dessa ämnen. 

Tidigare i hennes karriär behandlades romanser ofta som storslagna och sagolika. Hennes låtar påminde om balrum och Askungen-liknande klänningar. I New Year’s Day skriver hon om dagen efter en fest där det romantiska ligger i det alldagliga. Överdådiga kärlekshandlingar och danser i regn har bytts ut mot att plocka flaskor på en ledig dag och det finns något väldigt fint i detta.

Bästa textrad:

“Don’t read the last page

But I stay when you’re lost and I’m scared and you’re turning away

I want your midnights

But I’ll be cleaning up bottles with you on New Year’s Day”

6. Paper Rings

Paper Rings har ungefär samma energi som Shake It Off men är inte cringe.

Bästa textrad: 

“I like shiny things, but I’d marry you with paper rings”

5. The Lucky One

The Lucky One är en rörande och välskriven låt vars momentum drivs av ett stabilt beat och en laddad story. Låten är en slags meditation över kändisskap där Swift vänder och vrider på rampljusets för och nackdelar genom en gripande berättelse. Det är ärligt, personligt och man märker knappt att refrängen bara består av en endaste rad upprepad flera gånger.

Bästa textrad:

And they tell you that you’re lucky, but you’re so confused

‘Cause you don’t feel pretty, you just feel used

4. Enchanted

Speak Now var albumet där den überromantiska Taylor Swfit nådde sin topp. Det är bara att ta en titt på skivans omslag som presenterar henne i en lång graciös klänning full av färg som briserar ut i passionerade gnistor.

Två år efter Speak Now släpptes Red. Ett album vars bedrägligt simpla omslag är fullt av symbolik som visar att det är en modernare, mer urban Taylor Swift vi har att göra med. Den kursiva handskriften och de klara färgerna är utbytta mot ett robust sans serif-typsnitt och en somber palett. Skivan var hennes första steg ut i renodlad popmusik och resultatet var en genljudande succé! På Red finns en mer realistisk underton som grundar skivan i verkligheten och Speak Now kan således kännas något förlegad. Likt en relik från en förgången tid tar många av dess låtar avstamp i en orealistisk drömvärld. Men det finns något fint i denna drömmande Taylor Swift. Något rent och okorrumperat. 

Enchanted är därmed albumets piece de resistance och fångar mycket av denna Taylors bästa egenskaper. Låtens värld målas upp i stora, romantiska drag samtidigt som man som lyssnare bjuds in till att färglägga detaljerna med sin fantasi. Om hennes senare låtar utspelar sig i vardagen så tar Enchanted plats i stora salar och under magiska stjärnhimlar. Refrängen exploderar i en ton lika längtansfull som hoppfull och bidrar till att göra Enchanted till en av hennes bästa låtar.

Bästa textrad:

“The playful conversation starts

Counter all your quick remarks

Like passing notes in secrecy”

3. Holy Ground

En banger.

Bästa textrad:

“I was reminiscing just the other day

While having coffee all alone, and Lord, it took me away

Back to a first-glance feeling on New York time

Back when you fit in my poems like a perfect rhyme”

2. betty

Från ett ljudbildmässigt perspektiv är folklore Taylors Swifts mest enhetligt harmoniska album sedan hon tog akustiska ackord i Nashville. Albumet levererar flera låtar av hög kvalité men når sin peak i betty

betty är folklores mest traditionellt strukturerade låt med tydliga verser, refränger och stick samtidigt som den backas upp av en trallvänlig melodi, gitarr och munspel (!!!). Visan står utmärkt på egna ben men lyssnar man igenom skivan från början till slut lägger man märke till detaljer som återkommer i ett par låtar. En tröja och kullerstensgator från låten cardigan och långa bilturer från august dyker upp i bettys text. Dessa tre låtar utgör en trilogi kretsande kring ett triangeldrama mellan karaktärerna Betty, Inez och James.

cardigan och august är båda bra låtar i sin egen rätt men det är i betty som historien möter sitt crescendo. I låten uttrycker James sin ånger för sommarflingen han hade medan han var tillsammans med Betty. Taylor skapar här en varsamt konstruerad värld som på bara några få minuter känns både tidlös och samtida.

Bästa textrad:

“Yeah, I showed up at your party

Will you have me? Will you love me?

Will you kiss me on the porch

In front of all your stupid friends?”

Hedervärda omnämnanden:

Our Song

Fearless

Fifteen

You Belong With Me

Back To December

Mean

The Story Of Us

Long Live

Mine

Red

22

Everything Has Changed

Begin Again

The Moment I Knew

Blank Space

Delicate

Getaway Car

Wildest Dreams

How You Get The Girl

Cruel Summer

Lover

Cornelia Street

London Boy

cardigan

my tears ricochet

exile

illicit affairs

1. All Too Well

Ingen överraskning här inte. Det är ett mer eller mindre vedertaget faktum att All Too Well är Taylor Swifts magnum opus. Det här var låten som verkligen fick mig att inse hur bra TS kan vara när hon verkligen försöker. 

All Too Well är lika emotionell som den är lyrisk. Det är en känslomässig skildring av ett uppbrott vars uttrycksfulla textrader belyser en av konstens paradoxer: desto mer specifikt ett verk är, desto lättare är det att relatera till. I låten beskriver Taylor ett förhållande med levande och intensiva detaljer. Mellan scener i en kylig höstluft, danser i ljuset av kylskåp och långa bilresor guidar hon oss genom minnen som skissar en trovärdig och trollbindande bild av en relation som tagit slut.

Likt en affektiv berg-och-dalbana går All Too Well genom många sinnestämningar. 3 minuter och 2 sekunder in i låten trappas musiken upp och Taylor exploderar i de 47 bästa sekunderna av sin karriär då hennes sångröst, komp och texter arbetar i samklang för att skapa en av 10-talets bästa popsekvenser. Det är således föga förvånande att All Too Well fortfarande står fast som Taylor Swifts bästa låt.

Bästa textrad:

“Maybe we got lost in translation

Maybe I asked for too much

But maybe this thing was a masterpiece

‘Til you tore it all up

Running scared, I was there, I remember it all too well

And you call me up again just to break me like a promise

So casually cruel in the name of being honest

I’m a crumpled up piece of paper lying here

‘Cause I remember it all, all, all

Too well”

Så, mina damer och herrar, där har ni det, en på tok för lång lista om en artist som jag förhoppningsvis kan sluta lyssna på snart! Efter det här kanske jag inte behöver störa alla mina vänner med Taylor Swift-kuriosa längre. Men samtidigt måste jag nu hitta ett nytt personlighetsdrag vilket känns jobbigt. Jaja, vilken tycker du är Taylor Swifts bästa låt och hur skulle du översätta rock bottom?

Mvh

2 kommentarer »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s