Sverige. Vårt avlånga fosterland vars bidrag till världen inkluderar Nobelpris, populär housemusik och inbillad neutralitet i andra världskriget. Trots vår ringa populationsstorlek har Svea Rike välsignat världen med både det ena och det andra. Men få saker, inte ens stolthetens treenighet: ABBA, Skype och skiftnyckeln, kan dock mäta sig med dygden vi finner i Marabous lena chokladkakor!

Marabous krämigt ljusa smak är lika nostalgisk som den är tidlös. En fullträff vare sig det är fest, picknick, fredagsmys eller bakning. Dess omslag, klädd i en dress av svenska färger, för tankarna till soliga badstränder, mysiga vinterkvällar och regniga skogspromenader längs med vackra vandringsleder. Likt varje smygpatriotisk svensk har jag alltid älskat Marabous choklad. Dess existens har varit lika självklar som Fredrik Kempe i Mellos Green room och den har aldrig fyllt mitt huvud med några egentliga frågetecken. Detta ändrades dock efter att jag hade spenderat ett par timmar på en grillpicknick laddad till bredden med marshmallows, mariekex och marabouchoklad. Där slogs jag av en tanke.

Ett dilemma.

Hur mycket choklad får man egentligen ta om någon bjuder?

Hur många rutor är det socialt acceptabelt att ta när någon räcker fram en 200 gram stor Marabou mjölkchoklad och frågar om man vill smaka? 

Denna tanke har vältrat omkring i mitt sinne likt en andedöpt viftoffrare på första bänkraden i flera månaders tid nu. Sann till min karaktär har jag vänt och vridit på denna Rubiks kub till fråga i hopp om att kunna komma fram till ett rimligt svar. 

Jag menar, vett, etikett och sociala koder är inte bara svåra att följa, de är även viktiga för samhällets sammanhållning! Diverse konflikter har startats på grund av mellanmänskliga övertramp.

Ett långt och blodigt krig bröt ut mellan Storbritannien och Ashantiriket år 1900 efter att en engelsk kolonialadministratör begärde att få sätta sig på det afrikanska rikets heliga guldpall, något som var strikt förbjudet enligt den vedertagna seden. Enligt tradition hamnade även de arabiska broderstammarna Bakr och Taghlib i en 40-år lång fejd till följd av att Taghlibhövdingen dödade en kamel, vilket vi alla vet var en typisk faux pas i mellanöstliga cirklar på 500-talet efter Kristus. På samma sätt var det inte särskilt finkänsligt av den sydslaviska nationalisten när han tog och sköt Franz Ferdinand i Sarajevo. Det gäller liksom att ta seden dit man kommer.

För att minimera risken för chokladrelaterade världskrig presenterade jag världen med mitt kakaodoftande bekymmer och genom en simpel marknadsundersöknig fick jag svar! Tydligen var det fler än jag som hade marinerat sina sinnen i denna fråga eftersom välutvecklade resonemang regnade in likt Totos välsignade skurar i Afrika. Här är ett litet urval av dessa:

  • Får du inte ta 4 rutor så är det inte en människa att behålla i ditt liv
  • Förhoppningsvis är chokladkakan redan lite delad och då är det ofta smidigt att ta två direkt! Då slipper också den som bjuder fråga dig snart igen om du vill ha mera eftersom att två bitar räcker längre än en bit!
  • Om man känner personen bra kan man ta mer.
  • Man kan rimligtvis ursäkta sig med att det är det mest naturliga sättet att äta Marabou, bryta av en rad i taget. Och det lämnar fortfarande en ansenlig del av kakan kvar till den som bjuder.
  • Att ta mer än en ruta utan att bli specifikt bjuden på mer än en är att sträcka gränsen för social acceptabelt beteende. Mer än två är rent oetiskt. Choklad är värdefullt.
  • Man vill ju ha mer än en ruta och tre är definitivt för mycket. Jag skulle säga att två är antalet man kan komma undan med. Svensk som man är tar jag dock oftast bara en

Och här är alla svar redovisade i ett prydligt cirkeldiagram:

Som vi kan se tycks det vara ett mer eller mindre vedertaget faktum att två rutor är det optimala antalet bitar att ta när man blir bjuden. Man bryter av en rad och delar den på mitten för att inte verka alltför girig.

Vi på Håll det Trehundra är glada över att ha kunnat hjälpa till! Varsågod, Marabou!

Nästa gång löser vi Israel–Palestina-konflikten.

Mvh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s