Jag minns ljudet ifrån hjärtan vars hjärtslag höll på att ta slut
Jag minns rädslan av tid som höll på att rinna ut
Jag minns längtan som dog tidigare än vad den borde
Jag minns allt du lovade,
men aldrig riktigt gjorde
Jag minns dropparna som letade sig ner längs fönstrets immiga glas
Jag minns de 10 röda rosorna som stod på mitt bord i en vas
Jag minns kortet som kom med dem som beskrev din kärlek för mig
Jag minns den oförglömliga stunden där den befarade frågan tillslut blev ett nej
Jag minns viljan, längtan, förälskelsen och drömmen om att fortsätta framåt
Jag minns också bristen på strävan, driv, insikt och förlåt
Jag minns det vackra som gav oss liv och band oss samman,
men jag minns också alla de enskilda tårar som tillsammans formade en flod och släckte flamman
Jag minns längtan efter syret som aldrig riktigt fyllde lungorna nog
Jag minns klaustrofobin som låste in mig med bojor men som bleknade varje gång du log.
Jag minns ett varför,
och många varför inte
Allt, ja,
ALLT är fastettsat i mitt minne
Jag minns
för jag kan inte glömma något som var så djupt, innerligt och betydelsefullt
Jag minns
för jag kan inte glömma något som var så sårande, svårt och ångerfullt
Så jag minns det som en mardröm förklädd i en dagdröm,
en höststorm förklädd i en sommarbris,
en vilja att göra allting rätt
men där allt blev fel på något vis
en lögn med en hint av sanning,
ett skapat drömscenario som slutade i brusten verklighet
Så vissa stunder minns jag det nu som allt allt var bra,
men vissa stunder minns jag bara hur fruktansvärt det var
Vissa stunder minns jag hur galet mycket jag älskade dig,
men de flesta stunder,
de flesta stunder minns jag bara smärtan av vårt nej.
Ruth Manzoor
Instagram: @ruuthmanzoor
halldettrehundra.com 