Torsdag 20 oktober 2016, Örebro

Jag vet inte vad jag gör med mitt liv. Jag vet inte när jag är glad? Vad gör mig glad egentligen? Jag gillar att se på film och YouTube och serier och att umgås med vänner i skolan men allt det där är egentligen bara saker som distraherar mig. Jag känner mig tom. Utan substans liksom. Jag är trött och orkar aldrig ta tag i saker. Jag vill känna mig fullständig, inte behöva en podcast som bakgrundsljud hela tiden. Jag vill kunna göra mina läxor snabbt utan distraktioner och läsa med en filt och varm choklad eller nåt sånt. Vart vill jag egentligen? Varför är jag så försiktig? 

Varför tar jag inte tag i nånting? Jag skulle kunna läsa Bibeln, blogga, skriva en bok eller vad som helst men jag gör inget. Jag har talanger men gör ingenting med dem. Vad är jag rädd för?

Det var under höstterminen i trean på gymnasiet som jag skrev ned dessa ord i min dagbok. Innanför den bruna pärmen av förfalskat läder följer dussintals sidor av självömkan och klagomål sprungna ur min förkastliga självbild. När jag ser tillbaka på denna period i mitt liv ser jag flera faktorer som bidrog till mitt dåliga psykiska mående. Stress från skolan, en känsla av ensamhet och negativa tankar gentemot mig själv. Men ett genomgående tema som skissas i blyerts på mina dagbokssidor är en frustration över att stå still. Lediga eftermiddagar och helger fylldes av dötid på YouTube och strecktittande av Netflixserier, och mitt forna jag uttrycker gång på gång ilska över att ha slösat bort sina dagar. Under beskrivningarna av dagens händelseförlopp finns en irriterad ton och en frustration över att sakna kontroll över livet.

Jag misstänker tyvärr att många kan relatera till mitt 18-åriga jag. Och jag tror att en av de bidragande orsakerna till att en bedövande känsla av stillastående breder ut sig bland människor i dagens samhälle är skrollande.

Problemet med skrollande
Du har säkert själv varit där, känt dig trött efter en lång dag i skolan, lagt dig ner i sängen, tagit fram telefonen och långsamt har ditt finger börjat röra sig i ett familjärt mönster över skärmen. Sakta, i takt med att de svepande rörelserna matar fram innehåll, börjar en känsla av bekväm kravlöshet skölja över dig. Och är det inte det vi någonstans längtar efter? Att drifta iväg och försvinna in i något större? Precis som för en spelberoende framför en enarmad bandit på casino är det inte underhållningen som lockar i första hand, det är inte ens det stora priset man vill åt — nej, det är känslan av att förlora kontrollen och bli ett med maskinen. Att glömma bort världen utanför och svepas med i den oemotståndliga strömmen av distraktioner. Men vår starkaste längtan är sällan vår djupaste. För när vi kommer ut ur ruset och huvudet värker av skärmens blåa ljus, när det plötsligt är mörkt utanför fönstret och vi inte åstadkommit det vi önskade, inser vi att vi har slösat bort tiden.

Skrollandet stjäl vårt fokus och gör oss förlamade. Det berövar oss kapaciteten att göra det vi vill, vilket i längden resulterar i hopplöshet. Distraktioner gör livet mindre eftersom allt som är av vikt, allt som är meningsfullt, kräver fokus. Du vill göra dina läxor snabbt och effektivt men istället skrollar du på Instagram. Du vill skriva en bok men istället sonderar du Netflix filmutbud i två timmar. Du vill måla en tavla men istället trasslar du in dig i TikToks muterade, vildvuxna algoritm. Ditt fokus är en av de viktigaste resurserna du har, och det är därför sociala medieföretag och andra internetbaserade plattformar slåss så hårt om den.

Att fastna i den skrollande rytmen är handlingsförlamande och gör dig i längden alienerad från dina egna handlingar. Kvar finns besvikelsen och frustrationen som jag beskrev på mina dagbokssidor och fenomenet som aposteln Paulus elegant satte ord på för ungefär 2000 år sedan: Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.

Kreativitetens förfall
Ett liv utan fokus, där tankarna flackar från en sak till en annan är även dåligt för vår kreativitet. Kreativitet är en av mänsklighetens fundamentala egenskaper. Vi är formade i den kreativa Gudens avbild. Men för många blir själva ordet ”kreativitet” en stötesten. Man inbillar sig att kreativitet ser ut på ett speciellt sätt. Tänk akvarellfärger på en vit kanvas, musicerande på en pastellfärgad gitarr eller skrivande av fantasifulla dikter.

Detta är en färgglad, men fyrkantig, definition av ordet som förvisar kreativitetens kraft till den estetiska arenan. Det är inget fel med färg och form, men kreativitet är bredare än så. Appleinnovatören Steve Jobs är känd för att ha sagt att kreativitet är kapaciteten att koppla samman saker. Kreativitet är inte förmågan att materialisera en helt ny tanke, nej, det är att skapa nya associationer mellan två koncept som redan finns där. Ofta sker denna process i det undermedvetna när hjärnan får tid att bearbeta. Det kan ske under promenader eller när du, fri från yttre stimulans, tittar ut genom bussfönstret påväg hem från skolan. När poddar och musik stängs av och du tillåter hjärnan att vila. Detta kallas ibland för ”mind wandering” av människor som vill klä banala koncept i en trendig, engelsk språkdräkt. Earl Miller, professor i neuropsykologi på MIT i USA, menar att denna naturliga, hälsosamma process avbryts när ny stimuli ständigt swishar förbi våra blanka blickar vilket leder till att hjärnan formar färre kopplingar, vilket i sin tur leder till att kreativiteten får lida.

Jobba mot ett mål
Jag har, precis som många andra, försökt kravla mig ur skrollandets kvicksand. I desperation raderade jag Facebook och Instagram och kände en flyktig känsla av frihet fylla mitt sinne. Det dröjde dock inte länge förens jag i min tristess fann mig själv skrolla på Twitter istället. Jag raderade Twitter men fastnade i mitt YouTube-flöde. Jag raderade YouTube men fann mig själv skrolla på djupaste botten av Pinterest. Jag tog bort Pinterest, alla andra sociala nätverk och avaktiverade till och med hela min Webbläsare i tron om att jag äntligen hade tagit avstånd från skrollandet. Vid dagens slut hade jag spenderat 40 tragiska minuter i Anteckningsappen.

Om det är något man kan lära sig av denna incident så är att det inte räcker med att ta bort negativa saker för att nå det goda livet. Man behöver ett positivt mål att sträva mot. För utan något aktivt att spendera sin tid på kommer man alltid dras tillbaka till de enkla, kravlösa distraktionerna. Problemet är att många idag saknar praktiska alternativ att spendera sin tid på. Man vet helt enkelt inte vet vad man ska göra med sin fria tid. 

Efter att ha jobbat på en förskola under ett par år efter studenten blev denna problematik ännu tydligare för mig. Barn som vuxit upp med skärmar i händerna tycks vara dömda till att bli ännu vilsnare än min egen generation. Under en förhållandevis lugn lunch frågade jag femåringarna runt bordet vad de tycker är roligast att göra när de är hemma. Frågan vandrade runt och majoriteten av de små barnen berättade att deras absoluta favoritsyssla är ”att kolla på iPaden”. 

Anledningen till att detta bedrövar mig så innerligt är för att vi människor är gjorda för något mer, något större!

Skapad av skaparen
På Bibelns första uppslag berättas det i poetisk prosa om hur vi människan är skapad i den skapande Gudens avbild. Vi är satta på jorden som Hans representanter och givna uppgiften att förvalta skapelsen. De hebreiska orden som målar upp detta uppdrag kan förstås och översättas på olika sätt, men för att parafrasera den amerikanska pastorn John Mark Comer så är vår uppgift att tillsammans med Gud aktivt föra världen i en viss riktning.

I kreativt skapande har vi förmågan att forma vår omgivning. Garn blir till mössor, blyerts till dikter, tegelstenar till städer, idéer till verklighet, och i detta skapande känner vi att vi har agens. Vi flyter inte bara på en ström — vi jobbar aktivt mot ett mål. Det är när jag har skapat, när jag har fått utlopp för mina idéer, talanger och gåvor, som jag känt mig som mest levande. När jag skrivit på en text jag är nöjd med. När jag anordnat Hela havet stormar för barnen på förskolan. När jag stått på scen och spelat upp sketcher.

Skapandet är en fundamental del i det mänskliga varandet, men i en tid där 9-5 rytmen regerar med järnhand och vi bor i lägenheter långt bort från naturen får vi inte utlopp för det, och risken är därför stor att vi dras djupare in i skrollandets täta djungel. 

Viljestyrka räcker inte
Om denna text hade varit en kondenserad självhjälpsbok eller ett överpeppigt TED-talk i skriftform är det här delen då jag skulle rada upp en stilren punktlista med tips på hur du (just du!) kan ta sig loss ur skrollandets destruktiva cykel. Men livets problem är sällan så simpla att dess lösningar vilar i slutet av en Buzzfeed-artikel. 

En början av en lösning tror jag dock är att aktivt försöka kultivera vanor och rutiner som kan dra dig åt rätt håll. 

Målet med livet är inte att bli en så produktiv arbetare som möjligt, men det är att leva i enlighet med hur Gud skapat dig. För att navigera genom livet idag räcker det inte med att försöka pressa fram viljestyrka i stunden då man konfronteras av en frestelse. Nej, man måste ha en tydlig vision för hur man vill leva och därefter sätta upp ramar och rytmer som för en åt det hållet. Att gå emot strömmen tar emot. Att sitta uttråkad på bussen kan vara jobbigt. Att inte vara uppdaterad segt. Men kan det inte också vara värt det?

Jag sörjer de melodier, texter, danser, dikter, böcker, kläder, tankar. Det vackra, sorgsna, roliga, inspirerande, färgglada som aldrig kommer delas med världen för att en ung generation slukats av giriga algoritmer och flimrande färger.

Jag hoppas att du kan sluta skrolla dig till döds.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s