Spelrecension- Ölspelet

Jag har tre passioner i livet. Fredrik Kempes sångskatt, att övertyga världen om att Stefan Löfven inte tror på månlandningen och obskyra, begagnade sällskapsspel från secondhandbutiker! Här är recensionen av Ölspelet- En stor stark.

Jag upptäckte Ölspelet- En stor stark av en ren slump. Jag var på besök till min kyrkas secondhandbutik en blåsig februarimorgon för att leta efter en cykel. Jag behövde ett smidigt sätt att transportera mig till och från jobbet utan att lämna ett alltför stort koldioxidavtryck i min framfart. Jag promenerade från lägenheten till den pittoreska affären och stannade till en stund framför dörren då min blick hade fastnat på en mörkgrön, sliten ursäkt till cykel. Det matta lilla fordonet stod slarvigt parkerat i ett snedvridet cykelställ och jag var kär så fort mina ögon mötte dess rostiga styre. Jag öppnade dörren och mitt intåg i butiken annonserades av en affärsklockas gälla kling. Innan jag kunde köpa den tidigare nämnda cykeln var jag tvungen att se vad annat som fanns i shoppens sortiment. Jag passerade en stor sektion av porslin, en labyrint av osorterade barnkläder på sneda galgar och kom till slut fram till en spelhylla. På en tanig, instabil, hemmasnickrad liten hylla stod en trave med färgglada kartonger och inmejslad mellan ett par silvertejpade pussellådor låg en klart orange spelförpackning. Jag drog ut den ur hyllan och ögnade kartongen. På den klart skinande boxen var en bild av ett överflödande ölglas och stora svarta bokstäver proklamerade stolt att det här var Ölspelet- En stor stark!

Spelet var ihoptejpat och eftersom jag inte ville bryta den genomskinliga förseglingen så såg jag inte vad som låg i kartongen. Jag tog ändock med mig spelet till kassan där en man från min församling stod och skötte alla kontanter och godkände Swishbetalningar. Med ett leende la jag upp Ölspelet på kassan och stolt pekade jag ut genom fönstret där den gröna cykeln stod. ”Jag skulle vilja ha Ölspelet och en cykel” sa jag stolt. Mannen i kassan tittade på mig med en blick som skvallrade om oro och misstänksamhet. Jag tänkte inte mer på det utan betalade bara och cyklade nöjt hem på min nya cykel och med Ölspelet i ryggsäckens trygga förvar. När jag trampat halva vägen hemåt slog det mig dock, vänta ett tag… Kan Ölspelet vara ett slags dryckesspel? Tror min kära broder i Kristus att jag har spårat ur och lämnat min trygga frikyrkouppväxt i förmån för ett syndigt leverne med alkoholhaltiga drycker och cykeltripper utan hjälm? När jag mötte honom i kyrkan dagen efter nickade vi bara mot varandra och satte oss på olika bänkrader…

Mycket riktigt så är Ölspelet ett dryckesspel där målet är att bli så berusad som möjligt med sina vänner. Jag tänker dock att det är bättre att spelet har hamnat i mitt oskyldiga frikyrkohem än i händerna av en missbrukare. Så fort man öppnar förpackningen inser man att det här är ett riktigt hemmasnickeri. Spelplanen är en skamlös kopia av ett Monopolbräde och består av en tunn, glattig och färgstark pappskiva. Förutom spelplanen medföljde en tärning och fyra spelpjäser som antagligen inte hörde till spelet från början. Utspridda längs med den grälla kartongens botten ligger en bunt med tunna papperslappar, så kallade Ölkort vilka fungerar som spelets motsvarighet till chanskort från Monopol.

Målet med spelet är lite luddigt då den enda formen av regler som finns är slarvigt nedskrivna i en liten ruta på spelets plan, men såvitt vi har kunnat tolka det så är objektivet att få så mycket poäng som möjligt. Poäng får man varje gång man dricker. Ett poäng för varje Öl (ett shotglas) eller tre poäng för en Slaktare (ett helt glas). Då mitt hem inte innehåller varken shotglas, särkalk eller alkohol så bytte vi ut de små glasen mot klunkar och den titulära drycken mot Påskmust. Spelet är slut när all dryck är uppdrucken.

På spelplanen finns diverse rutor som uppmanar en till att dricka. Exemeplvis ”Rysaren- Håll dig för skratt i 30 sekunder och du får ta en Slaktare”, ”Systembolaget- Du har hamnat i kö, stå över ett kast och kläm 4 öl istället” eller ”Bonusrutan- Slå ett slag och drick så många öl som tärningen visar”. Det finns också rutor för de beryktade Ölkorten som ger speciella utmaningar. Exempelvis ”Hurtbullen- Spring 4 varv runt bordet och ta en öl varje gång du passerar din plats”, ”Supporterklubben- Ropa en hejaramsa för din favoritklubb i någon sport. Ta sedan 2 öl.” eller ”Terapiölen- Öppna ett fönster och vråla så högt du kan. Ta sedan två öl.”.

Utseende

Spelet är otroligt charmigt i dess enkelhet. Det är ett gräsligt spel att se på från utsidan och in men det är lite av charmen. Man vill inte att ett spel vid namn Ölspelet ska se välproducerat ut. Varje ruta är skriven med glimten i ögat av en person som uppenbarligen tycker om öl lite för mycket och hela spelet ger av sig en charmig känsla av entreprenörskap och driv. 

Nöjesvärde

När det kommer till Ölspelet så är det sällskapet som gör spelet och inte tvärtom. Med en rolig grupp människor som vågar driva med sig själva lite så blir det kul. Alla måste vara med på att man ska spela en nykter variant av en långdragen snapsvisa. Då i princip alla rutor ger olika utmaningar och uppdrag så händer det alltid något nytt. Efter ett tag, när man har gått igenom de flesta rutor och Ölkort avtar dock charmen något.

Omspelsvärde

Även om spelets begynnande tjusning avtar efter ett tag så är Ölspelet ett spel man borde kunna spela om. Eftersom spelet är väldigt oseriöst i sin natur är det enkelt att spexa till det och hitta på egna regler och alternativa spelsätt. Beroende på vilken grupp man väljer att initiera i Ölspelet så varieras dynamiken även drastiskt och bjuder på nya skratt och kolsyrerika klunkar.

Slutsats

Ölspelet är ett simpelt men roande partyspel som har lyckats underhålla stora spelgrupper även utan sprit. Det är ett sällskapsspel där sällskapet gör spelet och även om jag inte står för ölkonsumtion så kan jag rekommendera Ölspelet!

Håll det trehundra